Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Ja, gamla gubbar kan mången gång kallas tokar
för unga flickor de lägga ut sina krokar,
och mr, Paul har också vågat mång’ brottning
att fånga få Minnesotas skönaste drottning.
Ja, ån i dag lär den gamle på henne tänka;
ty när som solen sig bort i vester ses sänka,
på knä han faller och se’n han blottat sin hjessa
för sköna Minnie han högt och tydligt hörs messa.
På telefon de med hvarandra nu språka,
och uppå spårvagnar till hvarandra de åka.
Det synes tydligt, att båda två äro kära
samt att de båda nu stå hvarandra helt nära.
Vid Mississippi, i skogens lummiga sköte,
St. Paul och Minnie nu många år ha stämt möte,
och när från floden det blåser vindar så friska,
om evig kärlek de båda två höras hviska.
Och månget ryckte det uti staten hörts drifta,
att herr St. Paul skall med skön Minnie sig gifta.
Ja, hvarför icke? han kan ej henne förderfva,
snart gubben dör och då får ju flickungen ärfva!”
Att en förening med tiden kommer
till stånd, trots allt slit och split, torde
någon af oss törhända blifva gammal
nog att få upplefva.
H= * *
Alla forna profetior om
Minneapolis’ storartade framåtskridande hafva
från tid till annan gått i fullbordan.
Redan då systerstaden St. Paul var i
sin spädaste ungdom, förutspådde den
Minnies framtida storhet. På
nyårsdagen 1850 profeterade “Pioneer” i St.
Paul, då endast en ett års gammal
tidning, redigerad af Mr. Goodhue,
hvil-ken krystade ur sin hjerna en poetisk
utgjutelse, beskrifvande de städer som
voro och de städer som skulle komma
att anläggas vid Mississippis stränder.
I denna utgjutelse förekommer följande
profetia angående Minneapolis, som då
icke fans till på kartan ens:
The third will be where rivers confluent
flow,
From the wide-spreading North through
plains of snow;
The mart of all that boundless forests
give,
To make mankind more comfortably live.
The land of manufacturing industry,
The workshop of the nation It shall be;
Propelled by this wide stream you’ll see
A thousand factories In St. Anthony.”
Det måste erkännas att de St.
Paul-boar, som kunde se in i framtiden, re-
dan då i dessa tidiga år skådade med
förståndets öga Nordvesterns framtida
stora metropol. Det St. Anthony som
förekom i Goodhues fantasi blef
inför-lifvadt med vår tids Minneapolis, med
dess bullrande maskinerier, dess
nätverk af jernvägar och den dagliga
handelsrörelsens id. De “thousand
fac-tories at St. Anthony” var helt enkelt
en profetia, och att våra hedersvärda
St. Paul-boar lefde i en stark
öfverty-gelse om den kommande stadens
fördunklande storhet visar sig tydligt af
en annan händelse.
En vacker morgon i April 1850 steg
guvernör Ramsey, med en hel mängd
St. Pauliter, åtföljd af officerarne vid
Fort Snelling och Sjette regementets
musikkår, ombord på den gamle
ångaren “Anthony Wayne” i St. Paul och
passerade under sång och jubelrop,
trumpetstötar och trumhvirflar, uppför
floden förbi Fort Snelling, till staden
St. Anthony, landstigande strax
nedanför fallen. Denna tilldragelse var helt
inspirerande. St. Anthony-boarne
hänförde denna tribut till storheten af deras
stad, hvilken en vacker dag skulle
utgöra endast några få “wards” af den
stora staden Minneapolis,
hufvudpunk-ten för Nordvesterns industri.
Hvad man antog i 1850 har nu sedan
dess allt mer och mer förverkligats. De
“thousand factories of St. Anthony”
surra och larma. Staden är
hufvud-punkten för navigationen å Mississippi
och skall inom några få år, under det
verksamma arbetet af Förenta
Staternas ingeniörer, erhålla en djup och
öppen farled till Mexikanska viken, öfver
hvilken skall föras rikligt lastade ångare
och flodbåtar, representerande en städse
stigande affärsverksamhet. Redaktör
Goodhues profetia har gått i fullbordan.
Vid firandet af den 4de Juli 1851
föreslogs åtskilliga skålar, och kom det på
Rev. E. D. Neills lott att besvara skålen
för St. Paul och St. Anthony. Rev.
Neill, på den tiden en af våra mest lärde
män inom staten, yttrade då helt
sarkastiskt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
