Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Når den solvarma dagen har slutat sitt lopp,
Når rodnande måne bak’ vågen går opp,
Och man blifvit på mödorna mätt,
Hur njuter man ej, hvilken sållhet och fröjd,
Når tonerna ljuda mot himmelens höjd
Vid svalkande Lafayette!
Liten fot trippar sirligt i sidensko klädd.
Och tärnan hon blickar sä blyg och så rädd,
Så dårande ljuflig och nätt.
O, hvad löften som gffvits, hvad eder som togs
När man smyger sig tyst efter valsen till skogs
Vfd det skuggiga Lafayette!
Ack, hur ofta vi vandrat med älsklingen der,
Som varit vårt allt och som hållit oss kår,
Och fördröjt oss helt rått och slätt!
Men mamma sin ängslan vid tårarne gaf:
“Hvad har väl i qväll utaf son’ blifvit af?” —
Far mumlar till svar: “Lafayette!”
intill 1892 har han dag och natt burit
ett hundhalsband kring sin hals.
När Brooks var 36 år gammal råkade
han och hans tvillingbroder i en bitter
strid om en ung qvinna, hvilken ingjutit
kärlekens glöd i de båda brödernas
hjer-tan. De bodde då i New Haven,
Connecticut. Efter många heta strider tog
broderskärleken likväl ut sin rätt, och
man beslöt att skiljas utan hätskhet.
Innan dess fäste emellertid hvar och
en af bröderna kring den andres hals ett
jgiagS2S
’Xj
» I»iv
Vm
- 1 «* ■’ “r‘1
IIOTEL LAFAYETTE.
Når dansen är slutad, och ungdomen flytt,
Och hela vår fröjd sig i minnet förbytt,
Som glänser af tårarne vätt.
Då drömma vi stilla 0111 framfarna da’r.
När hela vår fröjd och vårt önskningsmål var ,
En balnatt vid Lafayette.
Originaler finnas såväl på landet som
i de stora städerna och Minnetonka är
alls intet undantag härifrån, ty nära
invid Breezy Point finnes ett af de
största original, som man någonsin
kunnat leta efter, nemligen den
fantastiske båtbyggaren, kapten John B.
Brooks, det tjugonde århundradets
“Harald Hårfager.”
För 31 år sedan aflade han en dyr ed
på att aldrig klippa sitt hår och allt
hundhalsband af gediget silfver, hvars
nyckel, sedan halsbandet väl var
igenlåst, kastades i floden. Hundhalsbandet
skulle bibehållas i ett visst antal år, och
ingen af bröderna skulle klippa sitt hår
förrän han eröfrat sin hjertans kär eller
glömt sin kärlek till henne.
Kapten John Brooks begaf sig sedan
till New York, der han af en fackman
lät tatuera hela sin kropp från hjessan
til! fotabjellet med en mängd målningar
i blått, rödt och gult, hvilka aldrig
försvinna. Kaptenen är af medellängd och
bär äfven långt ljust skägg. Ett par
blå vänliga ögon lysa skälmaktigt fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
