Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Buddhas prester å Ceylon och hos
brah-minerna i Benares vid den heliga
Ganges.
Aftonen af öfverste Mattsons lif
förflöt stilla och fridfullt. Åren 1887-90
tillbragte han såsom statssekreterare i
Minnesota och de derpå följande åren
såsom president för Security Savings
and Loan Association, hvilken
institution han sjelf organiserade. Sina sista
krafter egnade han åt Security Savings
and Loan Association och han dref den
upp till en sådan höjd, att intet
skandinaviskt affärsföretag i landet kunde i
storlek och betydelse mäta sig dermed.
Efter hans hemkomst från Indien
an-staltade ett sextiotal af Minneapolis’ och
St. Pauls äldre och mera framstående
skandinaver en festlig kollation å
Lyn-dale Hotel, Lake Calhoun, den n:te
Juli, 1883, för att helsa den från Indien
nyligen ankomne generalkonsuln
välkommen hem. Sällskapet afreste kl. 5
e. m. under musikens klingande toner
med motor-linien till den natursköna
sjön, der samtlige exkursionisterna
gingo ombord å ångaren “Hattie,”
med hvilken företogs en tvenne
timmars lustfärd. Vid banketten å Lyndale
Hotel på aftonen föreslog Mr. Alfred
Söderström hedersgästens skål i ett
formfulländadt och anslående tal,
hvil-ket besvarades af Mr. Mattson med ett
längre anförande, hvari han kastade en
återblick på sitt lif från den dag, då han
för 30 är sedan stod vid St.
Anthony-fallen och blickade vesterut mot de af
civilisationen ännu oberörda
vildmarker, som då togo sin början här. Efter
intagen supee samlades sällskapet under
sång och muntert samspråk omkring
bålarne, der Mr. C. C. Bennet i
versifierad form utbragte följande skål för
aftonens hedersgäst:
“Villkommen åter frän österlanden,
Från Indiens slätter, från Ganges’ flod!
Villkommen lilt, hvarest vänskapsbanden
Och trogna hjertan emot dig log.
Till hemmets härd och till trogen maka,
Till nya vilrf och till Idog strid,
Derför välkommen igen tillbaka.
Och njut af vänskap och huslig frid.
“Välkommen hit, hvarest fria männer,
Med glädje fatta igen din hand,
Och helsa dig med ett språk du känner,
Och lärt dig älska från Nordens land.
Och må dess toner i qväll dig skänka
En ljuflig hågkomst från flydda dar
Och trogna hjertan sig sammanlänka
Och minnas stunden, som än är qvar.
“Välkommen derför, i vänners skara
Och till det land, som du kallar ditt.
Ja, till det land, som du bjöd försvara
Och trohet svor; der vi andas fritt.
Vår republik ingen ovän känner.
Trygg i vår kraft, vi oss känna här.
Mitt glas jag höjer, en skål go’ vänner,
För “Hedersgästen” — som är oss kär.”
Mr. Victor Berggren från St. Paul
helsade gästen derefter välkommen på
poetisk prosa. De öfriga talarne voro
Luth. Jaeger, Hjalmar Eger samt major
John Swainson från St. Paul.
Tidigt söndags morgonen den 5 :te Mars
1893 utandades Mattson sin sista suck.
Fullkomligt frisk hade han ej varit sedan
något öfver ett år förut, då han ådrog
sig ett svårt anfall af la grippe, från
hvilket han aldrig blef fullkomligt
åter-stäld. Allvarligt sjuk hade han
dere-mot endast varit i omkring tre veckors
tid, då han led af fettbildning omkring
hjertat, som omsider gjorde att detta
det menskliga systemets ädlaste organ
upphörde att fullgöra sina funktioner,
så att han lugnt och stilla, utan plågor
och vid fullt medvetande ända till det
sista, slutade sin jordiska tillvaro.
Vi kunna här ej underlåta att anföra
ett yttrande, som ex-guvernör McGill
fälde vid underrättelsen om Mattsons
död. “Mattson var,” sade han, “i
många afseenden den ädlaste romaren bland
dem alla.”
På begrafningsdagen erhöllos talrika
blomster-dekorationer från olika delar
af landet.
Öfverste Mattsons minne hedrades på
ett mycket vackert sätt af den svenska
pressklubben i Chicago, hvilken icke
allenast nedlade vackra och smakfulla
blomsteremblem vid den aflidnes bår,
utan äfven hade sändt en särskild
representant, herr A. E. G. Wingård af
“Svenska Amerikanaren,” att öfvervara
begrafningen. Klubben hade dessutom
vid sitt sammanträde den 7:de Mars
antagit följande resolution:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
