357 (Minneapolisminnen : Kulturhistorisk axplockning från qvarnstaden vid Mississippi)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Svensk-amerikanska
Publicistklubben i Chicago, sammankallad till extra
möte tisdagen den 7:de Mars 1893,
fattade följande resolution:

“Att enär vår berömde landsman
öf-verste Hans Mattson aflidit i
Minneapolis, Minnesota, söndagen den 5:te
Mars detta år; och enär öfverste
Mattson vid dödstillfället var den äldste
medlem af den svensk-amerikanska pressen
samt under sitt utöfvande af
publicistkallet städse utvecklat de egenskaper,
som pryda en tidningsman, och varit en
af de förnämsta faktorerna i det
civili-sationsarbete, de svenska tidningarne i
Amerika beflitat sig om att utföra;

“Så få närvarande medlemmar af
Svensk-amerikanska Publicist-klubben i
Chicago härmed vördsammast till
öfverste Mattsons efterlemnade familj
framföra uttrycken af sitt djupa deltagande i
den smärtsamma förlust, som drabbat
densamma äfvensom hela den svenska
nationaliteten i Amerika. Äfvenledes
vare det beslutadt, att en delegat från
Svensk-amerikanska Publicistklubben
erhåller i uppdrag att personligen
öf-verlemna denna resolution till öfverste
Mattsons familj och representera
klubben vid den aflidnes begrafning.

ALEX J. JOHNSON,
NILS MANNOW, ordförande,

sekreterare.

Vår svenske skald, O. A. Fliesburg,
egnade följande vackra poem till
öfverste Mattsons minne:

Plocka en ros och lägg den på grafven,
Främling som vandrar förbi,

Slumraren nedlagt har svärdet och glafven,
Anden har sväfvat till rymderna fri;
Domnade handen ligger vid sidan.

Stelnat har blodsvallets lopp;

Bitande svärdet fastnat i skidan,

Anför ej mera krigaretropp;

Slocknade ögat förr fullt af låga
Kastar ej mera sin ljungande blick;
Gudsborna snillets höghviilfda båga,

Tronar i döden i skapareskick;

Sträfvande anden, rastlöse danar’n,

Slutat har mannagod strid;

Trofaste vännen, varmsinte varnar’n,

Hvile han stilla i frid.

* *

Du dagens svensk! se du tillbaka
På denne hjeltes graf,

Lär du att allt, som han försaka,

Och akta väl hvad han dig gaf, —

Ett arf så stort på sköna minnen,

Att intet större detta landet har;

Låt det få viicka lif i dofna sinnen,
Och svaja högt som ett standar!

Låt (let få bli en lärospån, den höga —
Att följa i din egen mannastrid,

Och då när bittra öden möta, föga
De störa skall ditt sinnes frid:

Ty han den ädle, varme döde,

Han aldrig svigtade i mod,

Nej öppet stred mot oblidt öde
Och segrade — en kämpe god.

* *

När söderns stater höjde upprorsfanor,

Han ilade till fostermoders sköt,

Från plogens och från lians banor,

Till tappre hjeltar han sig slöt,

Och snart han nämdes en af modrens söner,
Som glädtigt öfver stridsfält blodet göt,

Och hon hans mod med ärekrans bekröner,
Och famnar huldt i moderns sköt.

Så gå ock du, du dagens svensk-amerikan.
Och gör dig värdig hennes namn —

Bryt du, som han, en ärans lefnadsbnn’

Att du må slutas in i hennes famn.

Plocka en ros och lägg den på grafven.
Främling som vandrar förbi,

Slumraren nedlagt svärdet och glafven.
Anden har sväfvat till rymderna fri.

Mattson lemnade strax efter sin
hemkomst från Indien ett minne till
efter-verlden, ett literärt alster: “Minnen,”
en högst värdefull sjelfbiografi, som med
intresse lästes af våra landsmän såväl i
Sverige som Amerika.

* * *

OLOF N. OSTRÖM

föddes i Åby, nära Christianstad,
Sverige, den 29:de Juli 1850 och afled den
i9:de September 1893 af blodstockning
i hjernan, som han troligen ådrog sig
genom öfveransträngning.

Hans fader var skohandlare och i
goda omständigheter, så att Olof erhöll
en god uppfostran i de offentliga
skolorna samt genom privat undervisning.

Hans första erfarenhet i affärsverlden
var som bokhållare å födelseorten. Vid
17 års ålder blef stugan för trång och
han begaf sig öfver till Amerika. Efter
•itt hafva uppehållit sig ett år i Afton,
Minnesota, reste han, år 1868, till St.
Peter, der han som byggmästare och
entreprenör uppförde Gustavus
Adolphus College jemte flera andra
byggnader. Gifte sig den i:ste Oktober 1870

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 18:12:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/saminneapo/0358.html

		Minneapolisminnen : Kulturhistorisk axplockning från qvarnstaden vid Mississippi / 357 (1899) Author: Alfred Söderström Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|