Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. LINDSKOG, 85
annan regim till dess botande behöfdes, än den som i
början föreskrefs. Härom underrättades jag genom korre-
spondens af provinsialmedikus i Värmland Assessor Ek-
man, och lämnade ändtligen sängen med största svårighet,
för att åter kunna sitta uppe och börja gå. Sommaren
därpå fördes jag ut i fria luften och började få någon
rörelse, samt fick nyttja hälsovattnet vid Dykälla brunn,
hvarigenom väl hälsan småningom började tilltaga, men
på hela två år kunde jag ej utan mycken svårighet
företaga några sysslor.
Jag bemödade mig likväl att själf förestå min tjänst,
och ehuru jag i Jan. 1783 åter blef sängliggande, då
mitt hus, genom äfven min hustrus och tjänstfolkets
nedsjuknande, var i en svår och bedröflig belägenhet,
har jag dock fortfarit att sköta mina brydsamma göro-
mål till början af sommaren 1790. Då tilltog min nerv-
sjuka, som alla åren varit mer eller mindre kännbar, så
att jag nödgades begära tjänstfrihet, som beviljades mig
både detta och påföljande år. Dock förestod jag provins-
kontoret själf och bevistade äfven några förrättningar,
såsom häradssyner, skattläggningar m. m. vid slutet af
sommaren 1791. På bättre mellanstunder var jag ej
heller fåfäng, utan började sammandraga en karta öfver
hela Brålanda socken, samt har äfven under samma tid
sökt komplettera dels mina kartarbeten, dels dessa före-
gående biografier, sedan Öfverdirektör Holmbrinck med-
delat sina anmärkningar vid det utkast, jag därtill i
början gjordt.
Min hustru har ock alltsedan ofvannämnda tillfälle
1783 varit mycket sjuklig, och i synnerhet ansattes hon
i Juni 1790 af en svår värk, som höll henne vid sängen
i sju veckor med en outsäglig smärta. Detta var bland
de svåraste tillfällen jag öfverlefvat, emedan min nerv-
sjuka då äfven var i sin höjd, och jag alldeles förlorade
krafterna att kunna fördraga denna jämmer. Allt har
sedermera, Gudi lof, förändrat sig till det bästa, och som
hvad Gud gör alltid är till vår förmån, har jag lyckligen
fått lära att tacka Honom både för den onda och goda
dagen, som bägge äro oss lika nyttiga,
Vid några tillfälliga lifsfaror har jag ock rönt Guds
milda omvårdnad och försyn på ett sätt, som aldrig kan
nog beprisas. År 1777, då jag bodde på Åttersrud, gick
jag en afton öfver älfven, som nyss tillfrusit, till mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
