Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre tusend visor vid pokaler,
Bland mången half satir om ovän och om vän
Och elfva hundra madrigaler,
Der sista rimmet felar än.
Den flykting, som oss alla sviker,
Kan man ock lätt af detta märke ta:
Han bär en tafla, sådd med rötter af kubiker,
Med minus, i och plus, section och algebra.
Om han af slikt ej re’n är galen,
Lär han det oförtöfvadt bli,
Ty, från all ungdoms yra fri,
När andra svänga sig på balen,
Så smyger han med decimalen
Kring quadratura circuli.
Hans ögon, som jag kan besanna,
Ha formen af en tättings ägg,
Han har tre skrynklor i sin panna
Och på sin baka spräckligt skägg.
Hans ögonbryn, dem Gud har velat färga
Med mera djupa skuggors drag,
Emot den morgonrodnad svärja,
Som på hans skägg har fällt sin dag.
Hans näsa mycken aktning vinner
Uti hans trinda anlctskrets;
När hennes längd till ändan hinner,
Bekröns hon af en klufven spets;
Hans hals tycks lyfta sig med möda
Emellan höjda axlars fall,
Och hjessan syns sin börda stöda
På deras tvära piedestal.
Han bär en murarring på en af sina händer,
Der hemligheters märken rå:
Han eger alla sina tänder,
Till deras antal trettitvå.
Att man må känna honom bätter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
