Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bredvid en grumlig å ett torn högt upprest är,
Som prof af tidens våld i tvenne sekler bär.
En byggnad, lik Gripsholm, men mera trång och öde,
Först ämnad till arrest åt danska Håkan Röde,
Se’n nyttjad så och så, men mest till magasin,
Tycks vänta domedag, och trotsa sin ruin.
I detta torneverk nu himlens nåd behagar,
Att konungens kansli passerar sina dagar.
Man bör vårt Skarhult se, vårt tämda lefnadssätt,
Att finna huru Gud dem djerfvom tuktar lätt.
Ack, finge munken här sin klosterlefnad sluta,
Han skulle nöjd sin dag med bön vid vaxljus njuta.
Ej frestad till sin dygd, sitt löfte fylla opp,
Och qväfva allt begär i tålamod och hopp. —
De menskolika höns, som koft och kjolar bära,
Ha här en koloni, men till sin ringa ära;
Två fötter, hvilkas bredd och längd ej mätas kan,
Jemntjocka ben och lår, som skubba mot hvarann,
Som utaf fähusgolf sin sminkfernissa tager,
Ett lif, som fullt en aln i diameter drager . . .
En barm så platt och ful, och lodrätt hängande,
Att den blott Astrilds magt kan evigt dråphugg ge.
Ja soln, som i sitt lopp naturens fägring målar,
Har ingenstäds så fult tätt råka med dess strålar.
Bland detta täcka kön bevare Gud min hand,
Att jag ej Sodoms straff bereder Svealand!
Mitt tillstånd vet du nu. Jag hinner ej berätta,
Hvad mera nämnas bort. Att mina dagar lätta,
Vill jag ännu en gång från Skåne skicka dig
Ett ödmjukt bref och promemoria om mig.
Den flickan, som du nämnt, som med den trinda magen,
Behaga’ för mitt namn att rodna häromdagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
