Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fördömda kalsongerna. 1784
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min själ, förtjust och öm och svag.
Ännu om denna lyckan drömmer,
Jag dyrkar än Camillas lag.
Jag dess kalsonger blott fordömmer.
Ack vänner, vakten edra bröst
Att aldrig förebrå Camilla,
Om, öm för hjertats blida röst,
Hon tyckes mina suckar gilla.
Gud, må den stränga dygdens träl,
Som lefver blott att galla tömma.
Ännu i dag med eldad själ
Kalsongens nytta sjelf fördömma.
Men jag min saga återtar —
Camilla all min dyrkan hade,
Det skönheten ocb snillet var,
Som band uppå mitt hjerta lade.
Af allt, som nå’nsin bifall vann,
Af allt, som man med skäl berömmer,
Camilla intet nekas kan,
Jag dess kalsonger blott fordömmer.
Camilla, som jag redan sagt,
Mot Astrild länge segrar vunnit,
Tills under skyggd af vänskaps magt
Jag till dess hjerta vägen funnit.
Den sköna kunde allt för väl
Emot en vän sin hårdhet glömma,
Men än jag hade inga skäl
Att dess kalsongers bruk fördömma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
