Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fördömda kalsongerna. 1784
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att blott som vän vid tjugo år
Camilla all min dyrkan skänka,
Den mödan var ju allt för svår
Att ej på större lycka tänka.
Jag då med henne länge gick
Dess oskuld ej förstod att dömma,
Om icke snart jag orsak fick
Att dess kalsongers bruk fördömma.
En kyss det första vittne bar
Utaf en mera dristig låga,
En lek, som detta endast var.
Man med en vän ju kunde våga.
Camilla rodnar dock dervid,
För vänskap tycktes hjertat ömma;
Men än jag fann, det ej var tid
Att dess kalsongers bruk fördömma.
Snart jag min frihet längre dref
Och skyndade att tvånget bryta,
Den sköna helt förgrymmad blef
Att vänskapen i kärlek byta.
Men den som vän ett hjerta fått,
Som älskling lätt sin fördel glömmer,
Och den i går bar vänskap blott,
I dag kalsongens bruk fordömmer.
Uti Camillas armar sänkt.
Mitt heta blod af kärlek svallar,
En kyss, åt mig med ömhet skänkt,
Min hela själ i tjusning kallar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
