Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Koistens fina, veka hand
Bildande gaf det lätta behaget;
En ljufhetens engel satte sig der!
En ljufhetens engel
Andas och lockar,
Och svarar himmelsk, och kysser den andre
I rimmets spelande, lätta behag.
Naturens fria, hårdt, sträft, vildt,
Är mera friskt,
Men ej så ljuft,
Och ej så vekt,
Ack, ger ej den vällust åt retade sinnet,
Ack, smakar ej så
Af himlens och englarnas harmoni!
En tio grader större skald än jag, skulle upphöja
rimmet så förtjusande, att hela verlden ville skrifva orimmadt.
Th. Tlionld.
Till fanskaren af orinad ven.
(Stockholms Posten den 30 Sept. 1783.)
Min herre!
Ni har behagat säga att ni för mitt begrepp
poetiserat de 4 rader, som jag i Stookholms-Posten n:o 217
låtit införa, men det har ui icke gjort, min herre; utan
ni har rimmat er egen mening för eget begrepp och
förmodligen så godt ni kunnat. Ni har äfven visat er vara
en slät logicus, då ni, i anledning af mina ord, tilltrott
er kunna sluta, att jag anser rimmet ensamt ntgöra poesi;
ty jag har endast gifvit vid handen att, efter min tanka,
var rimmet en väsendtlig del i svensk poesi Min herre
måtte säkert sjelf vara öfvertygad, att utom tankar och
meter behöfs ännu något band försvenska skaldekonsten;
och om jag icke alltför mycket bedrager mig, så är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
