Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det vettiga, det q vicka,
Behageliga ömma,
Förtjusande och ljufva.
Men du, med stora nerven
Och starka fjäderns spänning;
Men du, var ny, offattlig,
Ursprungelig, var sjelfstor
Och fiill af dig.
Du tag af Shakespeare yrslan.
Med store Klopstocks orim,
Och Göthens konvulsioner,
Och Ossians evigt samma:
Så lyft dig, stor af jäsning,
Gndhärmande, serafisk,
Æterisk, och luftsyrisk.
Högt ur begreppets verld.
Ja, res dig, Icars ättlägg.
Res upp dig öfver meuskan,
Ur låga grusets menska,
Ock känn din rätt till ætern,
Till höga himlens Bedlam,
Till druckna pojkars dyrkan.
Och dårars lof.
Först, krossa stark de fjettrar,
Hvarmed det tanga vettet,
Dig fängsla vill i muddret.
Och oförmågans dy.
Se’n le, och slit de bindlar,
De bindlar utaf blomster,
Och veka tråd af silke,
Som smaken och dess broder.
Dess lilla broder rimmet,
Kring dina vingar fäst.
Så. höj den stolta hjessan.
Så, spänn den vida våmben
Och lyft en jättes gap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
