Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ha. ropa höjd och himlar.
Och djup och afgrund: ha!
Nu svindlar han och svindlar.
< )ch vänder loppet bakfrani.
Nu föll han, slak och snöplig.
Med näsan emot jorden
Och sprack.
J. H. K-ellsi-on..
Srar till berr Ben Coseil.
(Stockholms I’osten den 23 Oktober 1783.)
Min herre!
Jag hade ej velat oförrätta er. Ni affekterade en
oriminad och jag en rimmad slagdänga. Beviste vi ej
jemt lika mycket? Jag föraktar löjlighetens vapen: men
ni, så stadgad och vis, hade ej bort sätta dem i
händerna pä mig.
Jag är långt ifrån att med er tro rimmet behöfvas;
om ej då, när man bar intet begrepp om det sanna och
vida högre i naturen musikaliska. Men denna fråga är
för ädel att bortblandas i käbblet af de små auktoriska
personligheter. En blick in i den allmänDa litteraturen,
om ni förmådde den. skulle gifva er rodnad för er
enfaldighet,_ myndiga enfaldighet: bjud till att göra den!
Åtminstone för att hinna en enda grad öfver edra
olide-liga handtverk8terroer — gehör och band för Svenska
skaldekonsten.
Obegriplighet — ack, min herre, det år ett spöke
b varmed så många själar kämpa. Jag har ett par goda
ord att säga er deröfver: Lår er att förstå! Det är en
excellent kur och som ofta gjort mig sjelf godt. Eller
om ert onda är obotligt, gör som hundrade andra: gå
ödmjukt-okunnigast förbi. Ni förstår kanske M. H. hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
