Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur ljut’ din sommar är! På cn gång jätte vorden,
Han stiger blomsterkrönt ur isars vagga opp:
På en gång knopp och frukt han sållar i sitt lopp,
Och rundar i ett drag hvart ax, som kröner jorden:
Då dagen sjelf, med skördarn i förbund,
Stjäl hälften bort utaf sin hvilas stund.
Skön är din vinter sjelf. Jag såg, jag såg ju hjeltcn,
Med drifvan i sitt skägg, en tallkrans kring sitt hår,
Han far och silfverkorn kring dina lundar sår,
Och med förfrusen hand strör liljor öfver fälten:
På böljan, nyss i krig mot klippans brant,
Han lägger tungt, sin sköld af diamant.
Hvad fröjd min barndom fann bland dina frusna fjällar,
Då än på skidors längd, som flög på drifvans bryn,
Ifrån dess spets vår tropp nedstörte som från skyn,
Ån for på skor af stål att rita böljans hällar!
Omkring oss vintern, våren på vår kind.
Med bröst af oskuld och med fot af vind.
Hur skön jag månen såg i vinternatten tåga!
Hans strålar slumrade bland drifvors bädd. Med hast
Kom nordan. Klippan skalf, sjön soptes, stammen brast,
Och norrsken fräste ner från himmelen i låga:
Och skogens rå, med natten vaknad opp,
Stod i ett yrmoln uppå fjällens topp.
Mer mild din sommarnatt går att vår syn förnöj».
Af bygdens lek ett skall förföljer hennes spår:
Ett perleregn af dagg hon vrider ur sitt hår,
Och Btjernor slockna tidt på hennes ljusblå slöja,
Då skrämd och snar sin tysta vagn hon styr
Emellan dag, som skymmer och som gryr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
