Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I aldrig vissnad prakt sig dina lundar sira.
Med diadem af moln, med fot, som trampar Styx,
Står jordens årsbarn, furn, som ned från heden rycks,
Att resa herrskande bland böljors skum sin spira,
Ej speglad mer i insjöns lugn, hvars brädd
Ar i en gördel utaf klippor klädd.
Dig, som min hembygd ger så rikt åt mödans händer,
Tyranners burna skräck och åldrig frihets värn,
Förgömda klippans son, jag helsar dig, o jern!
Som förr med hämnden gick att stycka Latiens länder,
I flygten slog dess örnars legion,
Och satte nordens berg till verldens thron.
Stig tryggadt opp i dag bland palmerna af friden,
Der folken darrande dig lösa till sitt skygd:
Och lugnt din massa se uti din fosterbygd,
Till plogbillns eggar hväst, till skärans cirkel vriden;
Och, segrande som lia eller svärd,
Nu meja skörden, nu en väpnad verld.
Låt mången veklig bygd de seders prål förljufva,
Som blifvit dygdens graf och sannings plågoris 1
Det folk, jag föddes bland, vill blott på fädrens vis
Sin enfald ocb sin plog, sin frihet och sin grufva:
Dess tjäll hann ej förderfvet, och dess tro
Står fast som klippan, der dess skatter bo.
Tan, möjor af miu bygd, den krans er landsman binder,
Bland stadens dockor än hans hjerta mindes er.
Från himlen i sr krets steg hvitklädd oskuld ner
Och fröjd och helsa blott ha sminkat edra kinder.
Sjelf spegelns lof er blygsamhet försmår,
Som Luna rodnande från böljan går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
