Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag häpnar! Hvilket folk att våra gränsor freda!
Ett barn af börd i guld, som kan sig sjelft ej leda,
Som med en myndig ton och många djeflar till
Står på cn adlig magt och ålder granska vill!
Hvad? Snille — hvad är det? Hvad kan väl sådant båta?
Låt Kellgren brödlös dö och Bergklints mage gråta;
De ä’ ju ej af folk, de ha ju ingen ting,
Man kan ju blifva leds af slika tiggarspring.
Man ser med gråa hår en dygdig man arbeta,
Att sig ur fattigdom ett nödigt bröd framleta;
Han vinner sällan det, dess rop man foga hör,
Af rikets saknad följd, han uti armod dör.
Han offras upp —"för hvem? För några rika dårar,
Som hemtat skatter upp af allmänhetens tårar.
Kanske man sucka hann, men har ej kunnat mer,
Då kabinettets råd, förgyldt, för andra ber.
Man rubbar allmän dygd, då ärans stöd man häfver;
Ett infall af en narr vår religion förqväfver,
Det är ju 6nillets hvärf att göra presten flat,
Som aldrig krusa lärt att fä ett pastorat.
Tänds någons hjerta upp att mera sanning saga,
Som tyckts ett härdadt mod i alla skiften ega,
Så stöts han genast bort utaf en kunglig smil —
Rosén med allt sitt vett måst vika för Troil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
