Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nog om auktoritet.
Mot vilda kritikasters ifver
Och deras afundsrop och deras skamlöshet
Och deras ilskna bett ej gifvas några lagar,
Förutan hederns blott — och dessa, som man vet,
Förmå ej tysta tomma magar.
Man skrifver, skändar slag på slag.
Förtjnst uti vår tid, förtjenst i fordomdag,
Från tänkarns kabinett till akademiers salar
För smädarn intet heligt är;
Den vise andas harm, och samhällsborgarn svär,
Och pöbeln njuter — och betalar.
Men till historien vidare:
Att välja ny regent för skrämda djurens slägte,
I största bast härolderne
En riksdag utbasunade.
Från spridda trakter snart, så långt sig riket sträckte,
Sig samlar kring sin tomma thron
Den stora fyrfota nation:
Kameleonter, elefanter, bockar,
Och björnar, tigrar, lam och åsnor stora skockar,
Kaniner, harar, nöt och räfvar utan tal,
Et cetera så ock med mera,
Som står i läsarns eget val,
Om han så vill, att registrera.
Allt nog. — En kung! Var första rop,
Som hördes från den bistra skaran.
En kungl — Så ropte allihop,
Som nota bene kände faran
Att icke hafva någon. — Men
De som ej ville känna den,
(Af räfpartiet nämligen)
Och ville sjelfva helst regera,
De ropte: Flera kungar, flera!
Dock, sedan någon stund man debatterat käckt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
