Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett ärevördigt lejon nalkas
Inför församlingen, som genast af respekt
Ser sina sinnen böra svalkas;
Och med ett hurra-skri, som aldrig blifvit spordt
Så gällt i skogar eller städer,
Bland landets åsnor — eller fader,
År kungavalet redan gjordt. —
Men, gode läsare, det var ej nog med detta;
Än återstod en sak, så god som femtisju —
Och hur den aflopp, vill jag nu
Enfaldeligen er berätta:
Det var väl alltför bra, att man nu fatt en kung,
Som utom rang och födsel egde
Rätt mycket godt och stort, som detta öfvervägde,
Och blott ett enda fel, det — att han ej var ung.
Men just för detta lilla felet
Så mycket ledsamt alstrades,
Så många qvinter spelades,
Och sist en dunderbas, som gjorde slut på spelet.
Man alltså var betänkt uppå
För rikets säkerhet en thronarfvinge fa,
Och vipps man valde en också. —
Man aldrig förr i fanans rike
Och knappt i menniskans gjort så förnuftigt val;
Ty hvarje ärligt djur var ense i det tal,
Att dylik lejonprins ej nånsin haft 6in like.
Hans kropp var stark och säkert bygd,
I pannan röjdes vett och tapperhet och dygd,
Hans blick var mild ocb skarp tillika,
Gaf mod åt enfalden, men fräckheten med blygd
Utaf dess stråle slogs och bäfvande gaf vika.
Den gamle lejonkung, som såg sin lefnadsban
Förutan dröjsmål lagd till rygga.
Nöjd skakade sin gråa mahn,
Och till den ädle talte han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
