Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Jag kan pä dig mitt hopp liksotn miu önskan bygga,
Att i en framtid se mitt rikes gränser trygga,
Se lagen utan mannamon
Emellan hög och låg bli lika skipad vorden;
Thy återgår jng lugn till allas moder, jorden,
Och stolt jag kallar dig: min son!„ —
Ett tvefaldt hurraskri från skogens fjellar hördes.
Att ingen fanns, som ej åt denna scenen rördes,
Det skulle läsarn tro kanske,
Historien säger likväl annat,
Att jakobiner-räfvarne
De svuro uti mjugg förbannad t, —
„Hvad båtar oss„ — skrek en af deras talare —
„Hvad båtar oss vår list, vårt guld och våra stjeruor,
Om denne blir regent, som vi ju solklart se
Ej lär regera efter våra hjärnor,
Som, om vi ge befängda råd,
Ej tecknar „bifallet„ inunder,
Men kunde väl af kunglig nåd
Oss hänga opp för slika funder;
Som anser hvar och en bland djuren för sin bror,
Och ej gör skilnad till personen,
Om han är liten eller stor?
Då går ju vår kredit åt fanders, och nationen
Får öppna ögon snart — det aldrig kan slå felt —
På alla räfstreck, som vi spelt
Tills dato ifrån sekler sedan;
Då tar hin håle oss, det ser jag tydligt redan.„ —
„Nå sakta, sakta, mon ami!„
(Så läspade en lång markis
Af detta listiga parti)
„ Parbleu, det synes väl un peu abominabelt!
Men fatum, fatum är variabelt . . .
Och förrn hin håle oss skall ta,
Som vore riktigt exsecrabelt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
