Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af att »latinet lånat ord nr grekiskan, nästan alla moderna språk
nr latinet, engelskan nr franskan och de nordiska språken». Han
visar olägenheten af att i främmande, särskildt franska, med
svenskan införlifvade ords stafning* bibehålla bokstäfver, som i det
främmande språket hafva ett helt annat »ljndvärde» än i svenskan;
men han tillägger:
»Jag Önskade likväl att man häruti vore ganska varsam och ej atitoge
andra främmande ord än dera som i svenskan ej ega några motsvarande;
och tilläfventyrs kan akademiens ordlista innehålla några ord, som kunde
umbäras. Detta är dock ej möjligt att bestämma utan att betrakta alla de
modifikationer, som kunna gifvas åt begreppet som ordet uttrycker, ty ofta
finnes ett ord som synes fullkomligen svara mot ett främmande och dock
verkligen icke alltid låter bruka sig. Man kan säga utanskrift på ett bref,
men man måste säga adressera till en orl, o. s. v.»
För bibehållandet af det af akademien förordade K yttrar han
sig på följande sätt:
»Slutligen bör jag i anledning af Herr Stats Sekreteraren Baron
Rosenblads underdåniga memorial, underdåuigst anmärka, att om svensk
staf-ning antages för de utländska orden i andra afseenden, c ock bör forbytas
till ib. Hvarför skulle eu skrifvas med o, ai med å, c med s (då det har
detta ljud,) och ej c med ib? Jag kan ej finna att ögat mer atötes om
man skrifver 6’ontrollör än som man skrifver ÄTontrollör; deremot synes
mig högst orimligt att antaga en half regel. Herr Stats Sekreteraren
misstager sig dessutom i begreppet om ljudet af c och k: c har i svenskan
aldrig ljudet af ib, undantagande då det står framför denna konsonant för
att fördubbla ljudet, hvilket akademien i sin afhandling tydligen visat».
Anmärkningsvärda äro i synnerhet hans slutord:
»Jag kan icke sluta denna min underdåniga promemoria, utan att i
underdånighet beröra sättet att behandla saker af den natur som denna.
Alla meningar äro af den beskaffenhet att ej kunna tvingas; en befallning
i sådane saker är antingen öfverflödig eller ändrar den ej opinionen, i
hvilket senare fall den alltid komprometterar den befallande.
Aro akademiens stafningsgrunder sanna, blifva de i alla fall
(småningom, ty hastigt kan och bör sådant ej ske) antagna af alla skrifvande,
ehvad ock för eller mot de samma må göras. Äro de åter falska falla de
af sig sjelf, eller reducera sig till deras rätta värde. Vetenskapliga me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
