Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fragment af J. G. Oxenstjernas dagbok, förd på Skenäs 1805. Af Aug. J. Hjelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oxenstjernas dagboksanteckningar 1805. 23
sin brors onyttiga högfärd, åtminstone till sin egen räddning taga
så mycken stålthet som fordras att känna sig själf, och ej med
vett och vilja utställa sig för förföljelse och vanära.
Jag gjorde mig hopp att för henne kunna negociera ett lån.
Min man var Eberstein; men det lät sig ej göra för det närvarande.
Gud gifve att jag kunde betala henne mitt eget lån, som hon med
så mycken vänlighet ej återfordrat. Det skall bli mitt första
bemödande.
Jag tycker hvad möda du haft med att säga Fredrika om att
hon ej skulle komma hit. Det var ledsamt att mine bref skulle
komma henne för sent till handa, genom Lundstedts dumhet.
Den gamla Gubben Noach satt väl då på någon Krog, detta Ararat,
där hans Ark alltid stannar.
Jag har i dag beställt en låda, för att i ny och bättre jord
omsätta ett vackert Pomerans-träd som Bror Göran här lämnat,
och som skall stå på en piedestal i min Mors Sal. Planterat af en
afleden Son, omsatt af en annan, skall det hos henne bevara två
barns minne, af hvilka hon varit och är lika ömt afhållen.
Kerstin har i dag varit här att taga afsked af oss, och hade
sin Son med sig, lika fet och fostrad som Gösta var under hennes
styrelse, den nyttigaste Information han ännu tills dato haft. —
Med mitt vanliga hassleri med henne, sade jag henne att jag
nästa år ville själf öka hennes famille med en gosse, och bad att
hon emedlertid öfver vintern ville tänka på hvad den skulle heta.
Utan all slags embarras och med Vingåkers flickornas vanliga
qvickhet svarade hon att hon var nöjd därmed, men att, som hon
nu är i god sämja med sin man, denna Son äfven borde hafva
något af honom och att gossen således skulle heta Jan Pelle, öfver
hvilket beslut hon förklarade sig ej behöfva så lång betänketid
som öfver vintern. Jag skänkte henne två Riksdaler på hand, som
städsel för nästa sommars Contract, och stoppade hennes ficka full
med skorpor, som min Mor sade vara onödigt, och hvartill hon
i det samma själf lade en stor Sockerbit och ett stycke
pepparkaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
