Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fragment af J. G. Oxenstjernas dagbok, förd på Skenäs 1805. Af Aug. J. Hjelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oxenstiernas dagboksanteckningar 1805. 31
beteende vid denna lilla händelse har gjort mig en Öm fägnad och
om möjligt är fästat mig till honom ännu närmare än förut; ty
jag såg så klart den värkeliga ömhet som bor i hans själ, och att
hans väsen är att anse som en fruktbar jord, som blott behöfver
odlas att frambära de rikaste växter. Jag är litet stålt öfver att
se mig så mycket afhållen som jag är det af honom. Gud låte mig
af honom kunna bilda en Christen för den Högste, en medborgare
för fäderneslandet och en vän för mänskligheten. Han har anlaget för
dem alla, men upplysningens vård fordras att utveckla hans
egenskaper, hvartill fordras kanske mera konst, än för de flästa andra.
Jag skrifver detta i Eskilstuna, åter i samma rum, hvarom jag
talte vid min nerresa. Detta minne förenadt med åtankan af min
Mor, som jag i dag lämnat, äro för mig nog ämnen till betraktelser
i afton. Endast hoppet att tro mig i öfvermorgon lika välkommen
som jag smickrar mig att i dag hafva varit saknad, lättar de tankar
som nu följa mig till hvilan.
Ben 24. Augusti. Lördag. Jag glömde att omtala en
bondhögfärd som jag i går aftons begeck och som kostade mig half
annan Edr. Frun averterade mig att Karp var mycket dyr, när
jag begärde den. Jag förargades däraf, och svarade tvärt att det
var hennes sak att koka och min att betala. Hon kokade och jag
betalte. Då förargades jag ännu mer, och fann att värdinnans
varning var lika beskedlig som min stålthet var dum.
Vi reste kl. 8 från Eskilstuna, och jag kunde ej undgå att
be-sökagUlfhelt, där jag fann föräldrarna och syskona i all den djupa
sorg som förlusten af ett barn och en syster naturligt skall gifva.
Gref Carl Jan själf i synnerhet var mäst rörd. Han är åldrad.
Han gret ouphörligt under hela den tiden vi voro där. Jag dröjde
där blott en timma. Ett längre besök hade varit plågande på ömse
sidor. Det oaktadt förde han oss likväl omkring i trädgårdarne
och var mycket intagen af den ömhet jag sökte visa, och mitt
deltagande i hans förlust. Jag reste därifrån kl. l/22 och kom kl. 3
till Mariefred, der jag bor rätt väl. Sedan vi ätit middag, gingo
vi opp till Slottet, hvarest mina gossar ägde den fägnaden, att se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
