Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fragment af J. G. Oxenstjernas dagbok, förd på Skenäs 1805. Af Aug. J. Hjelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 Oxenstjernas dagboksanteckningar 1805.
Efter vår middagsmåltid i Telje, ankommo vi till Stockholm
kl. 6 om afton. Jag har aldrig gjort en resa mera gynnande i
det hänseendet att ingen den minsta ledsamma händelse mött mig.
Ingen enda elak häst, ej en enda brusten rem eller skruf har gjort
mig besvär eller oro. Det är en verkan af deras förböner som
älska mig. Jag har rest ledsagad af önskningar från den jag
lämnat, och mött af önskningar af den jag geck att söka, och
olyckan har ej kunnat tränga sig genom den vagt de hållit kring
vår vandring.
Den är nu lyckligt fulländad och efter en timmas dröjsmål i
i staden att byta vagn och hästar, ankom jag till Manilla, där jag
af dig blef mottagen med din vanliga ömhet, och med de goda
omsorger du tagit för mitt vistande här. Från en mors kärlek
återkommer jag till en hustrus. Jag återgaf själf en Son åt min
egen Mor; Jag återställer nu äfven en Son åt dig, där han nu får
uppfylla det ställe jag hos henne intagit. Om åldern har tillåtit
mig att lifligare uttrycka mina känslor för henne, än hvad ett barn
kan yppa för dig, så är hans hjärta ändå lika godt, och en gång
skall din ålderdom äfven glädas af hans eftertänkta vårdnad.
Emottag honom nu tillbaka ur min famn, bevarad af Försynen,
återställd till helsan, och förena dig på nytt med de två, med hvilka
du utgör en warelse.
Jag kan ej undgå att sakna det lugn och den sorgfrihet hvari
jag en stund hvilat från de besvär som åtfölja oss; dem jag kommer
att återtaga och dem jag redan föreser i deras vanliga kedja. Men
bördan blir mindre tung när hon lättas af vänskapens händer, och
ditt förtroende skall ge mig den styrka som jag ensam skulle sakna.
Jag beskrifver ej mera mina dagar. De blifva oss hädanefter
åter gemensamma, och, glada eller besvärliga, delas af bägge. Om
i deras lopp din hälsa kan förbättras, om detta ställe kan bidraga
tilt ett så kärt ändamål, är min önskan vunnen och det största
steget gjordt till de mildare omständigheter jag förespår af
Försynens godhet, af hvilka den förflutna tiden medfört en början;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
