Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roland Martin som öfversättare och literär författare. Af Eugène Lewenhaupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Roland Martin som öfversättare och literär författare. 79
föregås af en »Tillegnan till H. M. Konungen» på vers, egenhändigt
undertecknad af öfversättaren Roland Martin, som i ett längre
företal redogör för sorgespelets innehåll »efter den förändring, som
Herr Racine sielf gordt af ämnet till denna diekt». I företalets
slut lemnas följande förklaring öfver orsaken till öfversättningens
företagande, hvilken äfven lemnar någon ledning för bestämmande
af tiden för dess tillkomst: »Den liflighet af natur och skiljaktiga
utbrott, som råder i denna Dickt, för att uppväcka hjertats känslor,
under det äran tecknas och lasten blottas, hafver för andra gången
föranlåtit dess utgifvande på svenskt bundet tungomål och med
rimslut, sedan den samma utan rimkonst för flera år tillbaka
utkommit under namn af ’det ömma modershjertat7.»
Öfversättaren Roland Martin lefver än för efterverldens minne
egentligen blott som den utmärkte läkaren, den skicklige kirurgen
och erfarne medicinske skriftställaren, men det bör dock ej alldeles
glömmas, att han äfven på andra områden än de rent
vetenskapliga lemnat prof på det »eldiga snille», som hans biografer tillägga
honom. Redan som student höll han 1747 ett offenligt tal på prosa
och vers med anledning af Adolf Fredriks åtagande af
cancel-lariatet öfver universitetet, hvilket tal finnes tryckt s. å. i Stockholm
liksom det äfven där 1748 tryckta tal, han höll i Gefle Gymnasium
med anledning af Gustaf III:s födelse.
Utom Andromache öfversatte han äfven Boileaus »Satir om
Adelskap», tr. i Stockholm 1770 samt »Satiren öfver menniskan i
bref till en doktor i Sorbonne», tr. i Göteb. W. och W. S.
handlingar 2 Del för 1780.
På andra öfversättningar af hans hand syftar hans
minnestalare i Wetenskapsakademien Ad. Murray, då han om honom
yttrar: »Han egde en ganska stark inbillningsgåfva. Denna hade i
unga åren gjort honom till en lekande glad Poet, men som med
åren lynnet ändrade sig och ej mindre hans naturliga böjelse än
hans jämna stillasittande småningom befordrade ett allvarsammare
sinnelag, då ändrade sig äfven hans smak vid dessa nöjen. En
Racines Tragoedier, en Dorats Lettre de Barneveit, som han från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
