Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fabeln om Kärleken och Dårskapen. Af Isak Fehr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Fabeln om Kärleken och Dårskapen.
Men kärlek efter wanan gjorde
Sin lekkamrat ett rätt förderfligt spratt,
Som snart han hjertligt ångra borde,
Och ångra både dag och natt.
Ty Dårskap vredgad ses sin lilla vän förära
En kindpust af det ädla slag,
Som någon wiss af Vulcans brödralag,
På sina egna rum med handkraft täckts förära
Åt någon wiss med trippande behag,
Som ej den gåfwan fått att människor förfära.
Dess knogar passades så illa eller wäl
Att dagens ljus i hast för lilla Guden brister
Som sina skälmska ögon mister.
Strax idel bryderi för hwar Olympisk själ,
För Venus aldramäst. Som både mor och qwinna,
Man dömma må hur hennes tårar rinna
Och om hon skrålade. Hon ömt om bistånd ber,
Båd Jofur, Nemesis och Gud vet hwilka fler,
»Min son, sad hon, skal nu med käpp kring jorden wandra,
En säker undergång hans wälde förestår:
Han kan ej springa mer som andra,
Han endast staplande med största fara går–––––-
Hans näsa ren har fyra sår.»–––––––––-
Olympen, trött att hennes klagan höra,
Förordnar snart en Rätt, som detta olycksfall,
På dragande, båd ämbete och kall,
Med Gudars wishet dömma skall;
Och brottets upphofsman fullkomligt strafifad göra.
Des dom blef ungefär i dessa ordalag:
»At utom skälig plikt för blånad, sår och sweda;
Skal Dårskapen från denna dag
Den blinde Guden ständigt leda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
