Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om drottning Kristinas literära verksamhet i Italien. Af Ernst Meijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om drottning Kristinas literära verksamhet i Italien. 97
uppriktig. I hög grad utsatt för sjelfbedrägeri och sällan i stånd
att riktigt uppfatta sin ställning, frigör hon sig aldrig från begäret
att försköna sina handlingar, bekännande sina obetydligaste fel med
förbigående af de stora och hycklande en ödmjukhet, af hvilken
man i hennes lif icke märker mycket. Detta gäller naturligtvis i
främsta rummet hennes aforismer och sjelfbiografi, men äfven i
hennes teckning af Alexander och Cæsar tänker man sig lätt
tillämpningen på hennes egen historia.
Hennes prosaarbeten äro skrifna på franska, det språk som hon
under vistelsen i utlandet mest begagnade; hon beherskade detta
språk likasom ock italienskan och tyskan fullkomligt, och det är
att betvifla att ens en fransman i hennes skrifter skulle kunna spåra
utländingen1. Till sitt värde äro de mycket olika. Bäst är
måhända sjelf biografien; bland aforismerna märkes en och annan djupt
tänkt och af slående sanning, någon gång t. o. m. förutsättande en
uppfattning, som står öfver tidens. Derbredvid finnas temligen
banala och andefattiga tankar, fullkomligt värdelösa, hvilkas
utgifvande hon säkerligen ej skulle tillåtit. Hennes
karaktersteck-ningar af Alexander och Cæsar visa kännedom af och sympati för
antiken, hvarvid dock den historiska synpunkten föga kommer till
sin rätt; allt är här sedt uteslutande från synpunkten afhennes
egen individualitet.
Frånse vi anmärkningar och noter, gjorda af Kristina i
åtskilliga böcker och manuskript, hvilka ej rimligtvis kunna medräknas bland
1 Att hon i fullkomligt enskilda och hastigt utkastade anteckningar kunde
göra staf- och tryckfel, bevisar ingenting mot hennes grundliga kännedom af
franskan. Sådana finnas t. ex. i hennes mariginalanmärkningar till Machiavellis
»Principe», tryckta i Villaris arbete om denne författare. »–––ces nötes royales
écrites dans notre langue, ou à beaucoup prés avec une orthographe
passable-ment déréglée.–––-Elie écrit souvent en marge: »II n’a pas trop de tort
— San doute. — Cela s’appel parler en gran dt homme et ie m’i
su-scris à son sentiment». D’autres fois: »II faut savpir thrionfer de 1’envie
sen faire mourir les envieux, ce serait leur faire trop d’honeur. — Il n’y a poin
de grandeur ny de fortune qui mérite d’estre acheté aux prix des crimes.
— Quel horrer! — II y a sen doutte des maux qui ne se gérisse que par
le sang et par le feu.» Villari: »Machiavelli e i suoi tempi». Bevne Suisse,
Janvier 1883.
Samlaren 1884. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
