Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om drottning Kristinas literära verksamhet i Italien. Af Ernst Meijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 Om drottning Kristinas literära verksamhet i Italien.
interéts du monde. Il connoissoit le fort et le foible de tous les
Etats de notre Europé. Il avoit une sagesse, une prudenee
con-sommée, une capacité väste, un coeur grand. Il étoit infatigable.
Il avoit une assiduité et une application incomparable aux affaires.
Il en faisoit son plaisir et son unique occupation; et quand il
prenoit quelque reláehe, ses propres divertissemens étoient des af-’
f aires. — — Au reste, il étoit ambitieux, mais fidéle, incorruptible,
un peu trop lent et phlegmatique. etc.
I åttonde kapitlet talar drottningen om sin uppfostran, sina
vanor, fel, svagheter och förtjenster. Här har hon äfven några
ord om sina lärare och guvernörer: Axel Banér »var den bäste
hofman, som på denna tid fans i Sverge. Han hade varit med vid
alla konungens nöjen, hans förtrogne vid hans kärleksäfventyr och
hans kamrat vid alla hans utflygter och debaucher (!) — — Denne
adelsman var utmärkt i alla manliga idrotter, hofman, men mycket
okunnig, han kände intet språk utom svenskan; vidare häftig och
i sin ungdom* mycket benägen för qvinnor och vin, och hans laster
följde honom ända till hans död, ehuru något förmildrade. Man
måste förlåta honom och skrifva dessa fel på tidens och folkets
räkning. För öfrigt var han en hederlig man.» Om Johannes Matthiæ
säges, att han var »en hederlig man af god slägt, lärd i alla
vetenskaper och särdeles lämplig att undervisa ett barn sådant som jag,
i det han egde en rättframhet, försigtighet och mildhet, som måste
göra honom älskad och aktad. Han hade intet pedantiskt i sitt
sätt» etc.
Det sista kapitlet förtäljer åtskilliga anekdoter från drottningens
barndom. Hon talar här mycket om sin moder, hvilken »var en
furstinna, som hade goda egenskaper men ingen som egnade sig
för en regent». »Man gjorde mycket väl i att ej gifva någon plats
i regeringen åt min moder.–––-Min mening är, att qvinnorna
aldrig borde regera; och jag är så öfvertygad härom, att jag
säkerligen skulle fråntagit mina döttrar successionsrätten, om jag hade
varit gift» etc. Med dessa reflektioner slutar arbetet.
Om äfven den form, drottningen valt för sin framställning,
nämligen att dedicera den till Gud, föga tilltalar oss, måste man å
andra sidan erkänna, att arbetet icke saknar förtjenster. Stilen är
i allmänhet ledig och vacker, då icke, såsom understundom är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
