- Project Runeberg -  Samlaren / Sjätte årgången. 1885 /
117

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från Leopold till J. Axelsson Lindblom. I. Af E. Lewenhaupt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bref från Leopold till J. Axelsson Lindblom. 117

laquelle ils vont bientot monter: sur quoi elie repond comme il sied
bien à une fem me sensée et tremblante pour le sort de son époux:

Ack äran tveksam är, men faran altid viss.

Hvad vill Ni? hvarför så med våld Ert öde skynda?

Är det Er icke nog i frid och krig at vara

En af de Drottars hop som verlden bäfvar för?

Till desto lägre fall, hvart vill Ni lyfta Er?

En aning bister, mörk, mig trycker mig förskräcker:

Det ok jag under gått jag älskat altför länge,

Se där den Hufva frid som jag mig lofvat har;

Det lugn den kärleks-ro mit hierta eftersökt.

Mig himlen straffat har, alt ur mit bröst han rycker

Knapt hann en flycktig sömn at sluta för mit öga

An Rom jag ser i brand och mördar-händers våld,

Straff, dödar, flod och torg helt färgade af blod;

Jag ser min "Faders bröst i Rådet genomstingas,

Er sielf ibland en hop som raseriet regerar,

På döda kroppars mängd Er anda guta ut,

Och ändtlig Er gemål som vid Er sida dignar;

Jag lyfter mig, jag flyr så bistra dödens bilder,

I mörkrets diupa natt jag löper söka Er,

Jag finner Er; men ack ni Öpnar mig igen,

En afgrund af de qval dem alt mig förebådat.

Catilina.
Gack! — — spådoms falska bloss ej Catilina rädes,

Croiriez Vous Monsieur, que ces vers blancs m’ont couté plus
de peine à faire, que quand j’aurois eu la liberté d’y mettre une
rime au bout? Cela doit parattre bien paradoxe, mais c’est une
verité. En voici la raison: La rime est une éspece de musique
naturelle qui adoucit un vers d’ailleurs assez mal arrangé. Otez
cette harmonie du plupart de nos vers, Vous verrez que leur chüte
bronchante incommodera bientot votre oreille. CTest donc un art et
j’ose croire un art tres difficile que de rendre ses vers harmonieux
et d’y mettre de la douceur sans avoir recours à la rime. Je
n’ai pas pu le faire, et je vois que les grands Maitres le font avec

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:14:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1885/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free