Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från Leopold till J. Axelsson Lindblom II. Af E. Lewenhaupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bref från Leopold till J. Axelsson Lindblom. 19
jag ådragit mig af förkylning under de kalla bad jag nyttjat i
sommar. Min mage har blifvit bättre; men jag lärer derföre icke
lefva längre. Det står nu at försöka om jag kan släpa mig fram
ett år eller något. Jag finner ock at jag är rätt umbärlig i
verlden, och jag vänjer mig i småningom at tillbaka umbära den. När
man icke kan lefva längre, så är det det bästa man kan gjöra at
dö med grace. Emedlertid ville jag gerna förut se mina venner i
Sverge, och om jag lefver till nästa vär så vågar jag mig på resan.
Tjugo år mera eller mindre är utan tvifvel något, så länge man
ännu är frisk, men det är rätt litet när man är sjuk och oduglig
och det är ännu mindre sedan man en gång afsomnat.
Juringius1) har skrifvit mig till at han begärt cessio bonorum.
Jag har hos honom något penningar till godo, som jag i detta
tillstånd mera än förr behöfver, då jag tillika med hoppet om en
längre framtid, förlorar i småningom förmågan at kunna arbeta
för det närvarande. Jag gjör nu för tiden intet annat än hosta,
jag kan knapt andas och läser alldeles intet. Det är för alltid
slut der med. Lidénska Bibliothequet tänker jag icke mera på.
Jag räknar på at tilbringa nästa sommar hos min syster på
Finspång, ty till hösten ämnar jag, vill Gud, gjöra mig resefärdig.
Jag beklagar mig icke: Jag föreställer mig at jag lefvat 70 år
i stället för 25, och jag finner mig rätt rask för at vara så gammal.
Sjukdomen och den långsamt frätande plågan är det odrägligaste.
Men jag skall försöka at gjöra mig den så lätt som det är
möjeligt. Det är mig också något svårt at skiljas vid mina venner,
som jag älskat kanhända med altför mycken liflighet; men jag
tänker at sedan jag afsomnat så blir det blott ett ögonblick innan
jag åter råkar dem. Hade jag kunnat dö med den öfvertygelsen
at jag varit nyttig i verlden, så hade det utan tvifvel varit en stor
tröst för mig; men jag är altför ung dertill, och jag skall bjuda
till at under den lilla tid Gud behagar unna mig öfrig, gjöra så
mycket godt som jag förmår.
i) Zacharius Z. Juringius [f. 1741 † 1817] Mag. 1767. Stads-Comm. i
Norrköping 1774. Kh. i Horn 178S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
