Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nyfunna Birgittahandskriften. Af H. Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den njtfunna Birgittahandskriften. 159
kan hämtas af denna handskrift, hvilken visar de från Birgitta härrörande
skrifterna i deras följd och sammanhang med hvarandra, att Celeste Viridarium
måste tillskrifvas Birgitta själf på samma satt och med lika mycken rätt,
som själfva Salvatorsregeln och öfriga på uppenbarelsens grund hvilande
skrifter. Det har vanligen altför litet blifvit framhäfde att den h. Birgittas
ingifvelse -— det är hennes ordens trosgrund — är grundvalen icke blott
för de egentliga Kevelationes, hvilka upptecknats och bragts i den form
de äga af hennes skriftefäder och vänner, magister Peder, priorn Peder af
Alvastra och biskoperemiten, spanioren Alfonso af Jaen, utan detsamma
gäller också i lika hög grad om själfva ordensregeln — regula S.
Salvatoris — som är »revelata», samt om ordens hela gudstjänstordning,
ritualen med hymner och lektier. Men denna gudstjänstordning är just den,
som innehålles i Celeste Viridarium. Därför får också denua i
handskriften, såsom vi sett, tillägget (Celeste Viridarium) S:te Birgitte. Den
tillskrifves henne i 10:de boken på samma sätt som klosterregeln i den ll:te.
Detta hindrar icke, att magister Peder, såsom det också säges i Prologen
till »Jomfru Marie Yrthegardher» är den, af hvilken »S. Salvatoris systra
Wikusangh är diktader oc sammansätter», nämligen på samma sätt som
Vadstena Diariet kan kalla priorn Peder »conscriptor maxime partis
reve-lacioDum». Birgitta och hennes båda skriftefäder hade uppgått i en
oskiljaktig enhet. Hon talade; de uppfattade och upptecknade.
Att jag i min literaturhistoria endast angifvit själfva faktum
utan något bevis, beror därpå, att jag af hänsyn både till arbetets
omfång och till dess lättfattlighet måst nöja mig med att meddela
blott de resultat, till hvilka jag eller andra kommit. Men då
uppgiften blifvit bestridd, må det tillåtas mig att anföra de skäl, på
grund af hvilka jag ansett och fortfarande anser, att »S. Salvatoris
systra wikusangh» eller — såsom den ock kallas — »Cantus sororum»
värkligen är af magister Petrus författad, ej blott öfversatt eller
afskrifven:
1) I Diarium Wazstenense förekommer följande uppgift:
»In crastino octav. nativitatis beate Marie Virginis (1378) obiit
magister Petrus, primus confessor generalis in Wazstenom. Hic magister
et confessor fuit sancte Byrgitte, permanens in virginitate per omne tempus
vite sue. Hic dictavit Cantum sororum, de quo multa bona alibi
inve-niuntur».
Med 4»dictavit» kan svårligen afses annat än själfständigt
författareskap. På helt annat sätt talas om Prior Petrus, som kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
