Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nyfunna Birgittahandskriften. Af H. Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nyfunna Birgittahandskriften. 169
cædulas et sexternos. Quas in præsentia Keuerendi Patris beatæ
memo-riæ Domini Nicolai tunc temporis Episcopi Lincopensis, aliorumque
plu-rimorum Dominorum Sæcularium et Ecclesiasticorum tradidit Fratribus
primitivis Monasterij Vuatzstenensis. Affirmans in verbo veritatis
Eeuela-tiones ilias et plures alias, quas in suo Monasterio Aluastri. repositas
habebat, B. Brigittæ diuinitus reuelatas et per se ab ore eius translatas
fideliter et conscriptas. Quarum Reuelationum aliquæ propter
Conuenien-tiam, quam habent ad Reuelationes in Libris originalibus contentas
tam-quam declarationes earumdem et additiones diligenti præhabita discassione
ipsis originalibus Libris hinc inde pio conamine sunt insertæ. Reliquæ
vero studiose in vnum recollectæ volumen patebunt numero et ordine
in-frascriptis.
Dessa ord återfinnas i den af Vadstenamunkarna 1492 utgifna
upplagan af Birgittas skrifter, och i följd häraf är det tydligt, att
originalmanuskriptet till Eevelationes extravagantes funnits i
Vadstena från tiden strax efter Birgittas död till 1492 och förmodligen
ända till klostrets upplösning1).
De nyssnämda åtta böckerna voro en därifrån skild samling.
Den andra gången vi höra dessa omtalas är 1377, således fyra år
efter Birgittas död. Catharina, prior Petrus och magister Petrus
läto då värkställa en mängd afskrifter, hvilka af Gregorius XI
öfverlemnades till den komité, som hade att döma om Birgittas
helgonförklaring. Emedan Catharina och hennes båda reskamrater
föranstaltade om afskrifterna, förefaller det som om de innehaft
eller ansågos innehafva själfva originalmanuskriptet.
1379 — då kanonisationen åter afhandlades — skyndade man
att ånyo låta taga en hop afskrifter, hvilka strax därefter spriddes
kring de flesta europeiska land. Ehuru Turrecremata, från hvilken
dessa båda uppgifter hämtats, ej med uttryckliga ord nämner, att
dessa afskrifter kopierats från det manuskript, som ägdes af
Catharina, prior Petrus samt Vadstenamunkarna Andreas Olavi och
Magnus Petri, synes detta dock framgå af sammanhanget. Att ori-
1) Måhända fanns originalhandskriften kvar ända till 1620. Bland
åtskilliga böcker, som då »lefwereredes vr Librijet som kom ifrå Wastena», upptages
»än en (S. Birgitte bok skrif:n på latijn) in folio på Permant, Extravagantes.»
Burei anteckningar. Samlaren IV, 73,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
