Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterbom och Geijer efter »affallet» Af G. Frunck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atterbom och Geijer. 73
Atterbom »värnlös mot löjet». »Författaren tänker för mycket på
framtidens utslag. Framtiden har så många att afgifva, att
fruktansvärdt är, han förfar summario processu i saken», och än mera.
Fullt klar blef recensentens mening genom de märkliga slutorden:
»Och härmed trycker jag i tankan Skaldens hand till pant af en
lika uppriktig som ovanskelig tillgifvenhet, skulle ock våra banor
ifrån hvarandra vika. — Ty mig — »har stugan blifvit för trång».
»Personligen», skrifver Geijer till Järta1), »har Atterbom, efter
första missnöjet, tagit saken mycket väl, såsom ock hans i allt
afseende vackra och billiga förklaring i Litteratur-föreningens
tidning visar.» Säkert är dock, att han blef djupt gripen af en kritik
af från det hållet så oväntad art.2)
I ett »Bihang» till »Svenska Litteratur-Föreningens Tidning»
(1838) införde Atterbom d. 14 mars en lång »Förklaring». I denna
vänder han sig särskildt mot åtskilliga af Geijers påståenden. Så
hade talats om A:s »utfall . . . hans återtåg . . . hans vexlande
hrigs-och fredsroip.» Härpå genmäler den senare, att hans bana, i sitt
hela betraktad, alltid gått i rak riktning och att intet enda
verkligt återtåg där kunde företes. Hvad »krigs- och fredsropen»
anginge, låge icke i dem något vacklande, inkonsekvent, motsägande.
Intagna i de nyligen i kronologisk följd utgifna dikterna,
betecknade de två särskilda tidsskiften, dels den tidpunkt, då den
litterära striden begynte, dels den, då författaren, i den mest
frids-älskande sinnesstämning återkommen från södra Europa, hade för
afsigt att egna sig endast åt positiva produktioner.
»Till det hos författaren sjelf opoetiska», hade Geijer sagt,
»räkna vi hans böjelse, om ej bemödande, att låna sin poetiska
bekännelse en viss politisk färg.» Atterbom svarar härpå, att, så
1) D. 21 mars 1838. Se Er. Gust. Geijers Saml. Skrifter. Band 8 (Sthm
1875) sid. 678.
2) Ett tillräckligt bevis härför har man i hans bref till Almqvist. Jmf.
»Nektar och Gift» s. 159.
En samtida, som säger sig tidtals stått Atterbom nära, påstår till och
med, att han sjuknade. Jmf. Hud. Hjärne, »Från det förflutna och det
närvarande. I. Teckningar från Upsala academi på 1830- och 40-talen.» Vesterås
1879.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
