Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterbom och Geijer efter »affallet» Af G. Frunck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 Atterbom och Geijer.
långt hans åsigt af verlden hunnit utbilda sig till ett
sammanhängande helt, den ej kunnat undgå att afspegla hans religion, hans
filosofi och — i viss mån — hans samhällslära. Med hvad man
i dagligt tal kallar politik, hade hans egentliga väg ingen beröring.
Den »hyporboreiska republiken» i Lycksalighetens Ö karikerade ej
särskildt svenska förhållanden.
Geijer hade vidare beskylt honom för att »behaga sig på
ståndpunkten af en föråldrad vitter polemik», detta med anledning
af att i dikterna liksom i anmärkningarna intagits åtskilligt
tillhörande den litterära fejden. Han borde hafva bifogat »något
uttryck af ett gladare, billigare, upphöjdare omdöme», särskildt om
Leopold. Atterbom erinrar härvid om att han i anmärkningarna
till sina dikter uttryckligen tillkännagifvit de äldre af dem som
»poetiska memoirer, som återspegla» hans äldre period »i dess
förtjenster och dess brister, i dess goda och dess onda, i dess
skick och dess oskick». I recensionen hade Geijer själf sagt (s.
29, 30): »vi ha ingenting emot att minnen af den vittra strid,
hvarmed den så kallade phosphorismen i Sverige uppträdde, äfven
blifvit införlifvad med Atterboms samlade Dikter. Striden tillhör
svenska vitterhetens historia, kunde och borde ej af författaren
förnekas, och skalden har ej varit allt för frikostig i mängden af
de här anförda dokumenterna, som bära ögonblickets färg — om
man ock skulle önskat dem ha varit af större betydenhet.» Detta
medgifvande af recensenten innebär, menar Atterbom, att han (A.)
ej gjort sig saker till den förstnämnda beskyllningen. Angående
yttranden i vänligare ton om Leopold hänvisar Atterbom till ett
sådant i Poetisk kalender för 1821 1). Om flera af Leopolds stycken,
t. ex. Försynen, Eglé och Annette, Den vackra bedjerskan, hade
han, ehuru ej i nu utgifna dikter, talat med loford. »Hans
antagonister erkände tidigt, att han i sitt slag är fulländad, att han
står vid sidan af Pope, ja, i vissa afseenden öfver denne. Kan
Recensenten sjelf inrymma honom ett ännu högre rum?» Att
1) Atterbom afser, hvad han i sina »Recensionsblommor» då skref om
Leopold.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
