Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Atterbomska ungdomsdikter och reminiscenser.
var färdig i början af föregående december och ursprungligen
ämnadt att intagas i Poetisk Kalender för 1822. Atterboms nämda
romanser äro således skrifna under den färska impulsen af
Tegnérs föredöme och stå, ej i ämne men beträffande sin uppkomst, i
ett liknande förhållande till Idunas Frithiofsfragment som
Frithiofs saga i dess helhet står till Oehlenschlägers Helge. Fullt
egendomliga som de äro, ingå de också fullt värdigt i täflan med
de tegnérska; mindre uteslutande afsedda för en elitpublik än
åtskilliga bland Atterboms öfriga bästa saker, hafva de också blifvit
mera allmänt kända och uppskattade. Och denna populära ton har
troligtvis ej anslagits helt och hållet utan inflytande af »Frithiof».
Man påminner sig skildringen af den hyperboreiska republiken
i andra delen af Lycksalighetens ö, denna vår literaturs mest
storartade politiska satir, hvars literära värde det icke desto mindre
lyckats skaldens fiender att, så otroligt det låter, i allmänhet rent
af få förnekadt. Jämför man nu de bägge upplagor af
skalde-värket, dem Atterbom själf utgaf, så visar det sig som bekant,
att den senare upplagan öfverallt och med fin konstnärstakt
sammandragits. Endast ett parti har tillika några väsentliga
till-lägg och det är just hyperboreaden1). Annorstädes ämnar jag
uppvisa, hur Almqvists senare skrifter här gifvit åtskilligt ämne,
hur till exempel Bruta Kolandinafiguren är en nyhet, som bland
annat hänför sig till Almqvists nog missförstådda »Det går anx>, samt
1) Malmströms tvärsäkerhet vid grofva faktiska misstag, så snart han
offrar åt sitt blinda hat till nyromantiken, visar sig i komiskt ljus, när han
(Sv. Vitt. Hist. V, 68 f.) skall beklaga, att Fågel Blå ej fullbordades under
skaldens blida ålderdom. Detta värk skulle nämligen då säkert, menar Malmström,
hafva blifvit fritt från de »otäcka fläckar af politiskt partihat» som »vanställer»
Lycks. ö. Och så är det just den åsyftade satiriska afdelningen, som ensam i
det senare sagospelet tillökats af den gamle Atterbom! Dylikt ser nästan ut
som »romantisk världsironi» öfver Malmströms kännedom om den man och de värk
han bedömer. — Onekligen tyckes denna ironi äfven framskymta, när Atterbom
i bref till Almqvist af d. lxk 1838 omtalar, att han möjligen i sin
tillämnade nya upplaga skall förkorta och mildra de hyperboreiska scenerna. Detta
var då tvifvelsutan allvarligt menadt. Och så blefvo de ocij inga andra
utvidgade — och på samme Almqvists bekostnad 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
