Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopolds bref till Reuterholm, efter originalen i Riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leopolds bref till Reuterholm. 103
2.
Det är vanligt at poeter föras af någon enthousiasme, oeh det
är förlåteligit när de känna den för välgörare, Om jag vågade
öfverlämna mig åt min, i detta ögonblick, skulle jag fullkomligare
än jag nu gör, uttrycka de känslor och tänkesätt, hwarmed jag
för några dagar sedan lämnade Eders Exellences Cabinett: Nej,
man talar ej med denna ädelhet, denna godhet, detta värdiga
nedlåtande, utan at tänka med uphöjning, och utan at förtjena den
plats Eders Exellence innehar. Men jag glömmer redan at jag,
i detta ögonblick, är suplicant; och at vid sådane tillfällen, sjelfva
sanningen ej kan våga ett loford, utan fara at misskännas.
Kanhända skall jag en dag finna ett tillfälle at friare än här,
visa hwad intryck Eders Exellences ädla bemötande lämnat i ett
hjerta, hwars tänkesätt jag är viss at Eders Exellence ej skulle
ogilla, ifall de kunde vara Eders Exellence bekanta.
Enligt den förbindelse jag mig ålagt, vågar jag ej trötta Eders
Exellence med min personliga upvagtning. Detta är grunden till
den frihet jag ödmjukast tager, at i bref öfverlämna min supplik.
Kanske borde jag hellre säga mina suppliker, ty Eders Exellence
finner deraf tvänne exemplar olika lydande; likväl är det blott
slutet af den längre som åtskiljer deras innehåll. Nådige Herre,
välj af begge, den som Eders Exellence värdigas gilla, men
förtörnas icke öfwer den tillagda bön, som ett wid åtankan af en
älskad hustrus öde sönderslitet hjerta, aftvungit min penna. Nej.
Eders Exellence, som synes i alt så högsinnigt rättvis, kan ej
missbilliga detta ömmande tillägg, äfven då Eders Exellence med intet
förord skulle vilja understödja det. Jag har gjordt min bön i detta
ämne, så måttlig, och så lätt att vi 1 faras som jag trodt möjligt.
Nådige Herre! gör mitt liign för framtiden lika så fullkomligt som
inin erkänsla. Hela min sällhet hvilar på denna begäran, den enda
och den sidsta jag har at göra. Låt mig hafwa at tacka Eders
Exellence för välfärden af mina återstående dagar, och tro at det
skall fördubbla ljufheten deraf. Näst lyckan, ofta framför lyckan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
