Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopolds bref till Reuterholm, efter originalen i Riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 Leopolds bref till Reuterholm.
In ringa del, en skärf af brädden blott!
Eymd utan gräns, der Magtens storhet prålar,
Men Godhetens fördöljer sina spår!
Hvad gör den glans, hvarmed du skådarn slår,
Om ditt milliontal solar blott bestrålar
Millioner verldar, suckande som vår?
Förgäfves rycks min blick upp till det höga
Af stjernans pragt, och fästets majestät,
Om brottet, qvalet, framför mina fjät,
Till stoftet åter tvinga ner mitt öga,
och smertans tår minutligt skymmer det.
Så tänkte jag. — Och Himlarne försvunno
Som drömmen flyr, när väckarn slutar den;
Och mina sänkta ögon återfunno
Vår mörka jord, med hennes qval igen1).
Hvad syn, OEEST, af brottslingar och dårar,
Af grymhet, feghet, våld och svek och flärd,
Af lek och mord, af löje och af tårar,
som sammanslagen, yfs med namn af verld!
Kring hennes poler, hvart mitt öga vändes,
Hvad ämnen ser jag? — Der, ett Krig som tändes,
Hvars afgrundsfackla jordens barm förtär,
Hvars afgrundsåska Dödens tidning bär,
Och höljer alt, med tårar, grus och grafvar.–––-
Der, — en Barbar, som i den Högstes namn,
Styr altarknifven, i sin broders famn; —
Der, — en Tyrann, som trampar sina slafvar.
Med störtadt lopp, bland mord och svärd och skrik,
Revolten, der, ej nögd at alt betvinga,
Slår alt till jorden, hvirfvelstormen lik,
1) Hela denna praktfulla inledning till dikten saknas i 1801 års upplaga
af Leopolds skrifter. Af det följande har en stor del der ingått i oförändrad,
en del i omarbetad form och en mindre del — direkt syftande på sångens
föremål — uteslutits. Deremot har åtskilligt nytt influtit i den af Leopold
1801 företagna redaktionen af »Förtjensten». — Enligt utgifvarens åsigt har
Leopolds åtgärd att ur »Förtjensten» aflägsna det personliga — mer eller
mindre förtjenta — hämnat sig på dikten sjelf, ty i sin ursprungliga form eger
den genom sin motivering större klarhet och högre poetiskt värde än i sin
slutredaktion, hvilken förefaller tämligen dunkel och såsom ett hugg i luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
