- Project Runeberg -  Samlaren / Tolfte årgången. 1891 /
131

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopolds bref till Reuterholm, efter originalen i Riksarkivet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Leopolds bref till Beuterhohn. 131

Men, at förtjenster, som i manlig dygd
Ditt ärfda Namn med Stora Fäders jemna;
En upprätthållen Thron, en Fosterbygd
Som Du stod fram at frälsa och at härana,
Ej till Din Sällhet göra nog ännu:
At Sverje njuter den, — men icke Du!
Se der, OREST, om jag ej verlden kände,
Hvad all min undran på Ditt öde vände.
Men, hon är lik sig: och vi bo der ju?

Med dessa tankar, dem Din hugkomst väckte,

Jag gick, vid slutet af en tröttsam dag,

Bedröfvad, enslig, missnöjd med mitt slägte,

Att söka Bygdens tröstande behag.

Ljuft var det mig at fältens åsyn njuta

Från vittnens tvång och menskors åsyn fri.

Ljuft, at min sorgligt rörda Phantasi

I aftonskuggans tystnad innesluta.

x\f Bildningskraftens trollska Gudamagt

Behöfver här min pensel föga låna

Den dystra scen af hemsk och nattlig pragt,

Med hvilken Dikten vant sig at förvåna:

Den omgaf mig i hela denna trakt.

En ödslig skog, hvars anblick alt förenar

Som Nattens boning sannast bilda kan,

Der aftonstrålen bleknande försvann,

Och under hvars af vädren rörda grenar

De rädda skuggor darra för hvarann.

En vidsträckt sjö, hvars trygga bölja famnar

Ett skär af berg och öfvergifna land,

Vid hvilkas vilda, menskotomma strand

Min själ, i tanken, Eremitiskt hamnar,

Lycksaligt fri ur Sammanlefnans band.

Se der, OREST, de ämnen för mitt öga,

Från dem mitt qval sin fulla näring drog.

Klar lyste månan öfver sjö och skog,

Och tindrande satt stjernan på det höga;

På denna Dome af oomfattligt mått,

Der sjelfva Tanken ilar utan ända,

Och hvaraf Herschels Himmel är, kanhända,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:16:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1891/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free