Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra första reformationsskrifter och deras författare. Af Richard Steffen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Våra första reformationsskrifter och deras författare. 47
bete jag flerestädes användt. Han är den, som af alla de äldre
forskarne noggrannast undersökt denna sak, liksom han är den
förste som gjort textjämförelser och han har citerat alla de här
ofvan anförda författarnes yttranden och sålunda såväl Baazius som
Messenius. Utan att angifva de grunder, som förmått honom
därtill, uppger han såsom sin bestämda mening, att Laurentius Andreæ
varit öfversättaren, men att Olavus Petri utsetts att gå honom med
råd och dåd tillhanda. »Hvad denne Olaus härvid egentligen
uträttat, är med så mycket otillräckeligare wisshet afgjordt, som det
är tämeligen osäkert, om han haft mer att besörja än blotta
utgifvandet af trycket». Äfven här träffa vi sålunda en uppgift, som
ej finnes hos Baazius, och det är åtminstone ej omöjligt, att den
kan grunda sig på något af oss okändt kanske nu förkommet
dokument. Bergius var åtminstone någon tid assessor i
antiqvitetsarkivet och har tydligen varit en ganska ifrig forskare.
Ännu ett tredje uttalande om denna sak finnes, hvilket
visser-ej kan anses vara hemtadt från Baazius, men däremot möjligen
kan vara grundadt på Benzelius’ uppgift. Det rör förhållandet
mellan den protestantiska öfveersättningen och den förmodligen
aldrig afslutade katolska. »Vi få väl», säger prof. Schück, »tänka
oss saken på följande sätt.
Konungen, som i detta fall väl var ett språkrör för Laurentius
Andreæ, hade af de katolska prelaterna önskat en
bibelöfversättning, förmodligen för att använda denna såsom vapen mot den
romerska kyrkan. Att han vände sig till fienden själf och ej till
t. ex. Olavus Petri, berodde måhända därpå, att han för sitt
speciella syfte föredrog en öfversättning, hvilken kyrkans prelater
själfva sanktionerat, och hvars bevisande kraft de således ej kunde
bestrida . . . Men den öfversättning, som det katolska partiet gjorde,
befans förmodligen snart af Laurentius Andreæ olämplig för det
afsedda syftet, då den dels värkstälts efter Versio Vulgata, dels
väl ock rättats i papistiskt syfte. I stället för att antaga denna
föredrog regeringen då den nya protestantiska öfversättningen*
hvilken samtidigt utarbetats.» Vidare yttrar prof. Schück: Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
