Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andreas Arvidis Manuductio. Af O. Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andreas Arvidis Manucluctio. 83
den fosterländska diktkonsten öfver den antika, hade först kunnat
uppstå hos tyskfanatiska svärmare och hyperpatrioter. som Schottel
och Zesen1), men en sådan blind nationell sjelföfverskattning stämde
väl ihop med den otyglade svenska sjelfkänsla, som glödde hos
alla storhetstidens män, hos Olof Rudbecks samtida. De öfriga
skälen, som sporrat iVrvidi till hopskrifvandet af hans Manuductio
äro af mer praktisk och privat natur. De studerande behöfde en
handledning, och Arvidi kände det som en plikt mot sitt
lärarekall att nerskrifva en sådan. Till sist hade han stärkts i sitt
uppsåt af »någres idkelige och trägne begäran och åstundan».
Företalet slutar med en bön till den »som är en Konstnäär öfver alla»
— ett fromt ordlekande, som ej är ovanligt i tidens poetiker, och
som Arvidi troligen fått idén till bos Scaliger2).
Arvidis första kapitel »hwilket innehåller någre Spörsmåål och
Frågor medh theras Swar och Bijlagor, angåendes thet Swenska
Poete-rij i gemeen», är en allmänt orienterande inledning. Arvidi uppkastar
först frågan »om thet Swenska Språket är fullkomligit bequemligit til
Poeterij»? Detta spörsmål besvaras naturligen jakande. Poesien är ej
bunden till något särskildt språk, och om svenskan ej ernått all
önskvärd utveckling, beror det blott på vår egen »Owetigbeet och
Oflijt». Tankegången är här densamma som i Opitz 4 kapitel »Von
der deutschen Poeterey» — och i ordalagen finnes en aflägsen,
troligen tillfällig likhet med några ställen hos Du Bellay3). I
samband härmed upptager Arvidi frågan, om antikens regler kunde
gälla äfven för det svenska »Poeterijt»? Men detta förkastas med
patriotisk stolthet. »Althenstund wårt Språk är itt Hufwudspråk»,
1) En besläktad patriotisk hänförelse hos Schottel och Zesen, jfr. BorinsM,
Die Poetik der Kenaissance passim.
2) Julli Cœsari Scaliger i: Poetices libri septem 1586 s 1.1 1. Non ut alie, quasi,
Histrio, narrare, sed velut alter dens condere; unde cum eo commune nomen ipsi
non a concensu hominum sed a naturæ providentia inditum videatur etc. Så
särskildt Ph. Sidney i sin Apologie for Poetrie — — wee Englishmen hauo
mette with the Greekes, in calling him a maker: which name how high and
in-comparable — — — — but rath er giue right honor to the heauenly Maker of
that Maker etc. Sidney: An Apologie for Poetrie, Reprints E. Arber, s. 24, 26.
3) Du Bellay: Deffense et Illustration, éd. Person, s. 56.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
