Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andreas Arvidis Manuductio. Af O. Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andreas Arvidis Manuductio. 87
en smula förmildrat genren — och den beskedlige Strengnäslektorn
stryker alldeles bort blodskam, fadermord och alla andra starka
kryddor som den ursprungliga renaissancepoetiken (med Seneca för ögonen)
rikligt bjöd på. Arvidi inflätar oberoende af Opitz en anmärkning
om, att tragikern skall noga veta, hvad som bör ske inne på scenen
och hvad som der blott bör berättas och till stöd härför citerar han
Horatius1). Efter Tragedien behandlas Comedien, Satyren och
Epigrammet i den noggrannaste efterlikning af Opitz. Satyrici skona icke
ens sina bästa vänner eller sig sjelfva »på thet the thes bättre må
komma til wäga at fatta andre widh Näsan», och Epigrammet brukas
hälst i »Veneriske Saker». Eclogen som behandlas härefter säges vara
»Herdewijsor, hwilka förmälas at tvära the älste Dicktcr, effter
såsom Herdarne hoos theras fää, fåår och Geetehiordar, mer
obehindradt än andre städz om theras Buskehandel, fääbeet, Sades och
Skiördetijd, Nättierij, Fiskeredskap och annat slijkt sungit och på
theras Lurar sampt Wallehorn spelat oc blåsit hafwa».
Fortsättningen, som ytterligare karakteriserar eclogens innehåll, är liksom
en del af den citerade meningen efter Opitz. Men den
egendomliga notisen om Eclogen som den älsta diktarten återfinnes ej hos
den tyske Aristarken utan torde stamma direkt från Scaliger,
hvilken utvecklat den åsikten i sin behandling af pastoralen (I: 4) — en
åsikt som Harsdörffer äfven omfattar i sin Poetische Trichter. De
derpå följande afdelningarne om Elegia, Hymni, Sylvæ och Lyrica
följa dels Opitz, dels Horatius. Opitz något drastiska ord om
lyrikens ämnen »buhlerey, täntze, banckete, schöne Menscher, Gärte,
Weinberge, lob der mässigkeit, nichtigkeit des todes», parafraserar
Arvidi sirligt och anständigt sålunda: sköne Trädgårdar, sött Wijn,
sköne och artige Jungfrwer, Liufligh skugga, konstige Krumsprång
och polenske Dantzer, Dödzens ringa skattande» etc. Den sista
diktarten Arvidi upptager är Echot. Här använder han för första
1) Ant. Seb. Minturnus: De Poeta libri VI Venet. 1559 s. 190. Quia tamen quæ
sunt ejusmodi, si ostendantur indignationera afferunt audienda sunt potius quam
spectanda, ut offensio vitetur. Nam probe Horatius. Och sedan samma
Horatiuscitat som Arvidi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
