Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rasmus Nyerups svenska brefväxling. Af K. Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 Rasmus Nyerups svenska brefväxling.
Detta hopp gick ej i fullbordan. En månad senare var
Hammarsköld icke längre bland de lefvandes antal.
Meddelandet om hans död sändes Nyerup genom Dahlgren,
hvilken stod i brefväxling med honom i anledning af den
skandinaviska kalendern. Han skref den 26 Oktober 1827:
Vidtberömde herr Professor!
Troligen är det redan genom Tidningarne Herr Professorn icke
obekant, att vår gemensamme vän, Bibliothekarien Hammarsköld slutat sina
dagar. Det var oss till en stor sorg, så mycket mer som han bortgick i
sina bästa dagar. På sterbhusets och hans sörjande familjs vägnar är jag
anmodad att avertera denna bedröfliga nyhet. Jag tar mig derjemte
friheten nedskicka nekrologen öfver honom, hvilken är tämmeligen
fullständig. Jag har, ehuru 12 års prest, icke sett någon dö med det lugn som
Hammarsköld. Det var en rörande scen. Några minuter förr än han
uppgaf andan upphissade vi gardinen något litet för att skaffa litet mera
dager åt rummet. Han vände då sitt hufvud, blickade upp mot fenstret
och den klara solen och himmelen, satte derpå handen för pannan liksom
i begrundning och i denna ställning dog han. Jag har gjort den
observationen, att själens sista rörelser några timmar efter döden alltid uttrycka
sig i anletet på den aflidne, antingen vildt eller lugnt, här uppenbarade
sig det senare och efter flere dar var, oaktadt förruttnelsen, hufvudet och
anletsdragen sig lika.
I Augusti månad hemkom han från en resa i sin födelsebygd, sjelf med
hela familjen sjuk. Från denna sjukdom syntes han restituerad efter 5
veckor och var en dag uppe på Biblioteket, men fick recidiv och
insjuknade ånyo. När jag besökte honom en dag, tog han mig i hand och
sade: »Jag dör säkert, jag har i natt drömt derom». Livijn (författaren
till den af Fouqué miserabelt öfversatta Spader Därne), Studaeh, biktfader
hos Drottningen, en förträfflig man och som flere år varit Schellings
lärjunge, och jag voro Hammarskölds dagliga sällskap under hans sjukdom.
Vi hoppades, som vänskapen alltid gör, i det längsta att se honom åter
frisk, men vi bedrogos. Han är ej mer. — Förlåt min vidlöftiga
berättelse, men som jag vet Tit. var en tillgifven vän af den bortgångne, är
jag öfvertygad om att jag ej fallit helt och hållet till besvär.
Från Hammarskölds gamle antagonist, hans förman i kgl.
biblioteket, Wallmark, emottog Nyerup följande teckning af den
hädangångne i ett bref (18 Nov. 1827) som åtföljde W:s drama
Su-lioterna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
