Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmansdikten i Danmark. Föredrag i Göteborgs Kongl. Vet. o. Vitterhetssamhälle. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 Bellmansdikten i Banmark.
dygdens belöning. Han är ock en mera prosaisk och torr natur
än Bellman, som vida mera harmonierar med stämningen hos en
Teniers eller en Jan Steen, stundom med en tillsats från Kembrandts
poetiska klärobskyr och från landskapsmålarnes framställningar af
naturens fägring. Men därtill kommer ock stundom en icke
oväsendtlig bismak af rococo som minner om Watteau och Boucher,
om pastoral och rococoolymp].
Molbech betonar vidare, att Bellman, som väl var en äkta komisk
natur, dock ägde för mycket gemyt till att helt förlora sig i den
värld af groteska karrikatyrer, den han med så mycken styrka
skildrat, och det synes därföre ofta, som om han midt i
hänförelsens berusning icke kunde undertrycka den melankoliska känslan,
att en sådan öfverspänd glädje icke har någon varaktighet och ej
kan häfva jordelifvets sorger och brister. Med ett ord — Molbechs
skildring af Bellman är i hufvuddragen densamma som den
nyromantiska ästetikens målsmän i Sverige gjort gällande, dock med
en viss själfständighet.
Den tredje danske resanden från 1812 var den man, som mer
än någon annan skulle göra Bellmansdikten känd och beundrad i
Danmark. Det var Johan Ludvig Heiberg, P. A. Heibergs son, den
svenske landsflyktingen C. F. Ehrensvärds styfson. Men det är
dock tvifvelaktigt, huruvida under de tre månader den 19-årige
Heiberg vistades i sin styffaders fädernesland han lärde närmare
känna Bellmansdikten. I hvarje fall lämnar den först långt senare
spår i hans poesi, i vådevillerna.
Den förste skald inom den s. k. Heibergska kretsen, som visar
sig i sin diktning berörd af Bellman och hos hvilken den svenska
sångarens skaldskap rätt gått in i blodet var Henrik Hertz.
Visserligen påstår Johanne Luise Heiberg — den ryktbara
skådespelerskan — i sin själfbiografi (I: 257), att Hertz först lärde känna
Bellmans sånger under deras gemensamma, af honom besjungna
vistelse på Hirschholm 1832, men detta är ett misstag, ty redan
14 år därförinnan, i sin förstlingsdikt — en hymn till Dionysos’
och Eros’ gudamakter — som han skref 1818 och lät trycka 1819
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
