Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmansdikten i Danmark. Föredrag i Göteborgs Kongl. Vet. o. Vitterhetssamhälle. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Bellmansdikten i Danmark.
Resultatet af denna täflan blef dock ej mycket lysande. Tre
täflingsskrifter inlemnades. Den ena förklarades vara rätt väl
skrifven, men mera lämplig att upptagas i ett dagblad eller ett
konversationslexikon än egnad att lösa uppgiften genom vetenskaplig
eftertanke; den andra var skrifven med lif, eld och hänförelse, men
ovetenskaplig i behandlingen. Den tredje fick priset; den var
affattad i dialogisk form, och vittnade enligt prisdorøarnes (Sibberns,
Molbechs och Abrahams’) åsigt om »Tænksomhed og god
Dömmekraft» liksom förf. ansågs hafva gifvit prof på »sinne för poetisk
skönhet och poesiens inre väsende»; fastän prisdomarne togo
reservation mot ett och annat, tillerkände de dock denna afhandling
priset. Författaren var den senare bekante litteraturhistorikern
Carl Rosenberg — den förtjänte förfin af Nordens Aandsliv — och
afhandlingen trycktes i Dansk Tidskrift, utg. af J. F. Schouw.
Kbhvn 1850.
När man nu läser den, förefaller den mäkta besynnerlig. Den
lämnar intet svar på frågan om Bellmans poetiska
egendomligheter, men är full af förment djupsinniga reflexioner, typiska för den
falska konstruktion, som vid denna tid hade kurs i tysk och
nordisk ästetik. Af afhandlingens 50 sidor egnas den första
tredjedelen åt en filosofisk utredning af konsternas samvärkan och
polemik mot den panteistiska och teistiska ästetiken, hvilket ju kunnat
sparas till lämpligare tillfälle. Efter denna långa omväg, som skall
bevisa att en konst kan uuderstödja en annan utan att däraf själf
förringas, gör författaren gällande, att i Bellmans poesi icke blott
en mäktig rörelse af det eviga allifvet omedelbart ger sig
tillkänna genom en högst egendomlig form, men att hos honom mer
än hos någon annan modern europeisJc sJcald (!) lifvet just är
betin-gadt af konstens förhållande till kristendomen. Han utvecklar
detta vidare, i det han vill göra gällande att den uppmuntran till
lifsnjutning som vi finna hos Bellman, hvarken är Horatianskt
jovialisk eller modernt sentimental, men att det är något högre, som
ger den sin betydelse, nämligen den kristna känslan, det är denna
som ligger till grund för hans humor och hans musik; och Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
