Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmansdikten i Danmark. Föredrag i Göteborgs Kongl. Vet. o. Vitterhetssamhälle. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bellmansdikten i Danmark. 47
vill göra gällande, att denna humor och denna musik äro en
utströmning af kristendomens anda och att en af sinnets oskuld betingad
lifsglädje (Livsfrodighed) och en kristlig kärlekskänsla möttes i
hans poesi och frambragte hufvudegendomligheterna i denna.
Äfven med hänsyn till Bellmans lefnadsförhållanden och
omgifning tyckes förfin varit tämligen benägen att »idealisera»; han talar
t. ex. om, att han »med trohet och redlighet förvaltade sitt ämbete»
och att genom hans beröring med konungen och de högre
kretsarne »en mångfald af kunskaper och åsikter strömmade på honom
som vidgade hans blick på lifvet»1).
Onekligen hvilar Rosenbergs framställning till god del på ett
missförstående af Bellman; och han har bl. a. gifvit allt för stora
dimensioner åt det faktum, att en starkare religiös känsla
utmärker Bellmans personlighet framför samtidens upplysningsmän och att
han innerst inne var en religiös natur. Bellman bar som bekant,
alldeles oberoende af den diktning som utgör hans poetiska
storhet, skrifvit åtskillig religiös poesi, men det är ej denna som
föranledt Rosenbergs uttalande — det säger han uttryckligen — och
det blir i hvarje fall skeft att göra det religiösa draget till det
centrala i Bellmans bacchatialiska poesi.
Bakslaget mot det ofruktbara ästetiserandet på motivet
Bellman gafs icke af en akademiker, utan af en man, som i säregen
grad representerade »le gros bon sens» gentemot spetsfundigheter i
ena eller andra afseendet. Det var en författare, hvilken, som vi
redan nämndt, var särskildt förtrogen med Bellmansdikten och ej
mindre med Bellmansmusiken, nämligen Erik Bögh.
I en uppsats i Folkekalender for Danmark 1863, har han
lämnat en kort, klar och sakrik karaktäristik af Bellman och hans
diktning.
Särskildt intressant äro hans uttalanden om Bellmans
betydelse för den danska vådevillen, hans anmärkningar om Bellmans
musik och om hans musikaliska metrik. I afseende härpå har
1) Rosenberg skref i Dansk Maanedskrivt 1862 en redogörelse för
Bell-mansdikten med anledning af den Carlénska upplagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
