Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmansdikten i Danmark. Föredrag i Göteborgs Kongl. Vet. o. Vitterhetssamhälle. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 Bellmansdikten i Danmark.
Bögh — såsom ofvan antydt — beröringspunkter med Bellman,
som flere af hans akademiska samtida sakna. Bögh yttrar bl. a.:
Bellmans store Opfindelse som Sangdigter er den: at bygge sine
Vers efter den musikaliske Rytrne i st. f. efter fra den Oldtiden
overle-verede Metrik. Han bröd sig aldeles icke om hvor vidt en Metriker var
i stånd til at skandere saadanne Strofer med korte og länge Linier mellem
hinanden som
Hei, sade Fredman hvar gång han hörde valdthornen börja skrala
Och Spelman såg
Världen är ej så ful som vi henne ängsligt afmåla
Med storm och våg
han skrev jo ikke sine Sange til at læses i Takt men alene til at synges,
derför fik han ogsaa en Klang i dem som ingen för ham havde opnaaet.
Hvis Tegnér i sit Digt ved »Konstens tvång» som Bellman skulde hafve
forsmaaet, har tænkt paa hans Versebygning, saa tager han storlig Fejl, thi
ingen Digter har mere sanvittighedsfuldt holdt sig sin Metrik
efterret-telig end Bellman. Det er næsten umuligt at paavise en eneste Synd
mod den i hans Digte. — Forskjellen er blot at hans Metrik var ny og
långt sværere end den der med en Linial kan tærskes hid i enhver
Sko-ledreng, sora kan höre Forskjel paa en Jambe og en Trochæ. Fredmans
Epistler er versifierede efter Love som kun et musikalisk Öre kan fatte
og som endnu ikke ere satte paa Papiret.»
Vidare inlägger Bögh en gensaga mot den benägenhet som
ästetiken börjat visa att som motsats till nykterhetsifrarnes
fördömande af Bellmans person och sammanblandning af skalden och
hans kroghjältar — göra honom nästan till en melankoliker — han
påvisar hurusom man stänger örat för den jublande melodien för
att lyssna till de djupa bastonerna, och förser sig allt för starkt
på vemodsdraget öfver pannan samt drar fram de fyra mörka
epistlarna 30, 54, 79 och 81 så att de komma att kasta en skugga
öfver alla de andra, ja öfver allt hvad Bellman skrifvit. »Oaktadt
han blott en enda gång sjungit »Drick ur ditt glas se döden på dig
väntar» lade man dessa ord under alla hans backkantiska hymner.
Och Bögh klagar öfver, att den bröstsjuka sentimentalitet som
anstiftat så stora ödeläggelse!- mellan lefvande svenska skalder icke
en gång kunde låta den största och friskaste bland dem vara
i fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
