Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmansmusiken. Af Adolf Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 Bellmansmusiken.
het, icke kan göra den djupa verkan, som humorn i poesien. Tager
deremot musiken ordet till hjelp, då märkes denna brist mindre.
Ordet uttalar med bestämdhet en viss stämning och gifver åt den
en gestalt; men då denna gestalt på samma gång simmar på
tonernas vågor, så omsväfvas han af det dunkla, allmänna, obestämda
i musiken och försättes in uti en rent ideel sfer; konturernas
skärpa förmildras, det kantiga rundar sig i behagliga linier. Den
musikaliska humorn träffas eljest endast hos tonsättare, och om hos
dem musiken förbinder sig med ordet, spelar alltid detta senare
en underordnad roll. Genom Bellman, den enda skald, hvars
humor har en afgjord musikalisk karakter, har den musikaliska
humorn blifvit införd i poesien, eller rättare, han har vetat att
begagna musiken till att gifva sin humor en rikare omfattning, en
större intensitet» (sid. 107—108).
»Derigenom ryckes det lif, som skalden besjunger, rätt löst
från den verkliga verlden; man försättes in uti en melodisk
fantastisk tonverld, der personer och handlingar med deras skarpt
utpräglade realitet dock omgifvas af en romantisk dimma, genom
hvilken hvarje rest af vidrigheten förtages, och det hela, trots dess
kraftiga sinlighet, synes genomträngdt af ett melodiskt, sinligheten
förädlande element» (s. 111).
Att förstärka humorns ljusdunkel och att idealisera den
cyniska realismen är alltså musikens uppgift hos Bellman.
Att skalden i regeln hemtade sina melodier — om ock
omarbetade — från annat håll, visste redan Kellgren att berätta, och
Sondén nämner i sin upplaga källorna till ett fåtal. Vigtigare och
talrikare äro uppgifterna af Drake, som redigerade musiken till
nämda upplaga. Wieselgren påstår, dock utan bevis, att Bellman
skulle företrädesvis anlitat andliga melodier. Atterbom — eller
rättare hans musikaliska rådgifvare, C. J. Björck och J. E.
Rydqvist -p ökade uppgifterna om källor, och än ytterligare Carlén,
mindre deremot Abr. Mankell i sin musikhistoria, som dock i öfrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
