Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bellman såsom skald bedömd af sin samtid. 87
Men det fans också de som använde en annan måttstock för
bedömandet af den Bellmanska diktens värde och som, äfven de,
lätt stöttes bort från densamma.
Svårligen kan man ju tänka sig något, som mera stred mot
tidens gällande litterära åsigter än Fredmans Epistlar och Sånger.
Snillet fans der, men den vedertagna smaken stod icke att finna.
Nästan i hvarje vers låg ett fel, som stred deremot. Denna Part
poétique, som ur diktens verld så småningom kommit att
utestänga naturen, som gjort allt derinne lika regelrätt och stelt
som trädgårdsmästarkonsten Versailles’ parker med deras snörrätta
gångar och klippta häckar — denna Part poétique tycktes vara
så godt som okänd för skalden. Eller också törhända föraktade
han den. Beggedera måste förefalla lika motbjudande.
Det ena med det andra — oppositionen höjde hufvudet mot
den Bellmanska dikten.
1767 märkes början dertill.
Immoraliteten och den gammaltestamentliga parodien är som
en nagel i ögat på mången och i sin fromma ifver vänder man
sig deremot. Detta år omtalas de Bellmanska visorna såsom
»slagdängor». Den kvickhet, med hvilken de äro skrifna, är en sådan,
»som en hungrig mage och slarfvig rock framalstra». Visorna äro
»de uslaste i sig sjelf, men komna igång och firade ej allenast för
deras liderliga infall, hwarwid sjelfwa den fräcka Messalina
kunnat rodna, utan ock för grofwa begabberier af sjelfwa helgedomen:
Adam och Eva, Moses och Aron, Noak och Amos, paradis och
Sinai berg — och måste de arma barnen (som bedröfligast är och
jag själf hört) under föräldrars och vänners skratt och apespel
uplyfta sin späda röst til sådana styggelser».
1768 hör man samma klagomål upprepas.
Detta år utgafs i Stockholm en liten pigg tidning vid namn
Posten. I denna finnas flera uttalanden, nedskrifna med tydlig
hänsyftning på Bellman. Det klagas så i ett nummer öfver »den
friheten som poeterne taga sig, at föreställa åtskillige saker efter
egen fantasie», och dessa ställas vid sidan af »målare, som wåga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
