Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några studier rörande Disa-sagan. Af L. Bygdén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några studier rörande Disasagan. 35
hölstret. Kulan krossade dervid hans knä. Han fördes till Ekol-
sund och afled der i följd af blessyren den 11 November samma
år. Det är icke omöjligt att det är denna händelse, som omge-
staltad af folktraditionen återfinnes i historien om den mördade
prinsen på Wänngarn. Minnet af att han dött en våldsam död
kan lätt ha öfvergått till berättelsen om ett mord, och historien
kan lätt nog ha bundit sig till Wänngarn, der han eljest lemnat
spår af sin verksamhet och äfven tidtals vistades, ehuru han ej
der afled.
Efter hertiginnan Sophias död 1611 tillföll godset kon. Gustaf
Adolf, som den 24 April 1627 på Norrköpings besluts vilkor do-
nerade det till »generaliältwachtmestaren» grefve Frans Bernhard
von Thurn, hvars son majoren grefve Hindrich von Thurn »allo-
dialiter», d. v. s. med full egande rätt mottog det af drottning
Christina den 13 April 1652. Han i sin ordning försålde Wänn-
garn med underliggande egor den 14 Augusti 1653 till grefve Mag-
nus Gabr. de la Gardie för 50,000 Rdr. Huru denne förskönade
Wänngarn är redan nämndt: han inredde slottskyrkan, samman-
förde hit ett dyrbart bibliotek, anlade springbrunnar och stolta
trädgårdsanläggningar. Men så kom reduktionen, som med sin
jernhand bland sina första offer grep de la Gardie. Genom reduk-
tions-kommissionens resolution den 12 Mars 1681 blef Wänngarn
förklarad för kungsgård. Det finnes ett märkeligt bref1) af de la
Gardies hand, deri han med harm och grämelse protesterar mot
Wänngarns reduktion. »Med hwad Rättwisa samma Gods erkännes
för Kongs-gård», utbrister han, »det dome Gud, det är allom kun-
nigt, at gården warit uti fyrahundrade år et Baneregods och aldrig
Gröne, så at den Kongl. Familien den allena possiderat efter Arfs-
rätt.» De fyrahundra åren måste visserligen betydligt afprutas,
men icke förty är obestridligt att en orättfärdighet vid godsets
reduktion begicks. Det var ock under ett senare skede af kom-
missionens verksamhet, som reduktionen af de gustavianska arfve-
1) Tryckt i S. Loenboms Historiska märkwärdigheter. I2 1768. s. 160.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
