Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några studier rörande Disa-sagan. Af L. Bygdén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 Några studier rörande Disasagan.
En annan sed torde ock vid detta Disablot varit vanlig, näm-
ligen att söka utforska det tillkommande (gånga til fréttar), sär-
skildt då här gälde planläggande af krigiska företag och det var
af vigt att förvissa sig, om gudamakterne voro gynsamt stämda för
företaget. Att döma af de mycket få antydningar, som härom före-
komma i literaturen, synas våra förfäder hafva åtnöjt sig med att i
sammanhang med biotet företaga ett slags lottkastning, eller som
termen lydde, »fella blötspán», hvilken procedur jag antager enklast
tillgick så, att man ur hlautteinen, hvarmed man omrörde offerdju-
rens blod i offerbollen, uttog någon qvist, sönderbröt den i ett visst
antal delar, omskakade dem och, under det man framställde sin
fråga, hastigt fälde bitarne på marken eller något underlag. Bil-
dade de då i fallet någon regelbunden figur, antogs detta vara ett
gynsamt svar. Samma sätt att utforska framtiden förekommer
ännu såsom en barnlek: när man äter russin, tar man 5 russin-
kärnor, gnider dem torra mellan händerna och fäller ned dem
hastigt. Om de då bilda figuren af en kortfemma ’/,, så är det
ett jakande svar på den i sammanhang dermed tänkta eller utta-
lade frågan. Så har jag förestält mig våra gamla hedniska för-
fäders orakel, och det är ingen omöjlighet att vi i denna enkla
lek återfinna ett urgammalt hedniskt offerbruk, — åtminstone med
lika stor sannolikhet som man i julgranen med sina hängande
pepparkaksfigurer »Nisse och Nasse» sett en symbol i miniatyr af
den blodiga offerlunden1).
Att nu alla dessa offerhandlingar vid Upsalas hedniska fester
varit insvepta i vidlyftiga ceremonier, säger Adam af Bremen ut-
tryckligen. Han tillägger ock: »Sångerna, som vid en sådan offer-
handling sedvanligen afsjungas, äro mångfaldiga och tillika så
ohöfviska, att deras innehåll helst må förtigas». Hade han ej ryg-
gat tillbaka att uppteckna dem, skulle vi haft bättre kännedom om
hednisk sed i Norden än vi nu ega.
Vi skola slutligen här ock citera ett märkligt yttrande, som
Saxo (I, s. 278) tillfälligtvis fäller. Han säger att Starkodder begaf sig
från Sverige till Danmark, emedan han fann sin leda vid all den vek-
1) Jfr Lundin och Strindberg, Gamla Stockholm, s, 39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
