Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. H. Kellgrens lärospån som kritiker. Af Otto Sylvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. H. Kellgrens lärospån sora kritiker. 173
berättelser på förra stället eller i v. Dalins historia i så måtto
innefattar ett mera ohyggligt ämne, att fyra personer i den otidiga
leken omkommit, då däremot händelsen på det senare endast slutar
med trenne personers död, oberäknadt den omnämda dansösens
ben», är äfven denna förändring icke någon följd af »auktorens till
kritiken egen imagination.» Anekdoten hade nämligen tagits ur
en recension af »Les nuits parisiennes» i Mercure de France för
1769, och denna journal hade icke blifvit förbjuden af konsistorium,
som hade att hindra skadliga böckers införande, utan tvärtom till
literaturens nytta blifvit »liksom naturaliserad» i de svenska bok-
lådorna. — Till sist påpekade Lenngren, att förslaget om införande
af berättelsen i Vitterhetsjournalen tydligen blott åsyftade att visa
Ristells dåliga val af anekdoter.
Då nu stadsfiskalen ville se det åberopade originalet, visade
det sig för Lenngren så svårt att anskaffa ett exemplar af den
franska tidskriften, att bela sommaren förgick under efterforsk-
ningar! Slutligen den 30 aug. företeddes ett vidimeradt utdrag.
Fyra dagar senare hade Folcker en ny skrift färdig, däri han
påstod, att den franska texten icke kastade något åtlöje öfver till-
dragelsen1), hvilket däremot varit fallet i Allehanda; därtill påvi-
sades en hel del olämpliga uttryck på andra ställen af den åtalade
artikeln, men för öfrigt medgaf Folcker, att Lenngren nog ej felat
af uppsåt, utan af obetänksamhet.
Lenngrens nya svarsskrifvelse (d. 2/io) är en röra af allt möj-
ligt, som föga har med sakens kärna att skaffa. Han förebrår
Folcker att låta sig ledas icke af sant kristligt nit, utan af åstun-
dan att förtrycka medborgare. Han utbreder sig ånyo vidlyftigt
om skilnaden mellan de olika versionerna af anekdoten och får
därvid tillfälle att slunga ut åtskilliga halft eller helt ironiska ytt-
randen, hvarpå ett exempel må anföras.
Afvikelsen i fråga om Jungfru Maria försvarar han därmed,
att i betraktande af »beskaffenheten och höjden af en teater», det
1) Läser man recensionen i Le Mercure, får man medge, att Folcker här
har rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
