Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. H. Kellgrens lärospån som kritiker. Af Otto Sylvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 J. H. Kellgrens lärospån som kritiker.
vore mycket osannolikt, att olyckan sträckt sig längre än till ett
benbrott. Högst öfverraskande finner Lenngren klandret af, att han
brukat ordet »dansös» i detta sammanhang; det var ju fullkomligt
i öfverensstämmelse med stadsfiskalens principer att icke nämna
de heliga personerna vid namn, och för öfrigt vore det troligt nog,
att Marias roll gafs pantomimiskt, således af en dansös!!
Lika dråpligt är Lenngrens försvar för användningen af termer
ur psalmbok och bibel i skämtsamt syfte ; han yttrar härom : »Om
det blifver nödigt att akta sig för alla de sammansättningar af
ord, som finnas i den heliga skrift, lärer man förmodligen få gifva
större delen af språket afsked, och jag tviflar äfven, att uti Herr
Stadsfiskalens memorial mycket finge bibehållas» 1).
Det hela afslutas så med smicker för domstolen och ovett mot
Folcker; Lenngren hade nog skäl till rekonventionstalan, men för-
klarade sig afstå därifrån, så mycket hällre, »som jag därigenom
torde få tillfälle att visa mera utöfning af en rättskaffens religion,
än Herr Stadsfiskalen anser nödvändig.»
Det skulle icke förvåna, om denna af sofismer och hån fylda
skrifvelse mera försämrat än förbättrat den anklagades aktier hos
domstolen. Fyra af dess sex ledamöter rubricerade också (d. 21
nov.) förbrytelsen såsom grof hädelse, medan de båda öfriga voro
mildare stämda. På grund af pluralitetens åsikt skulle enligt gäl-
lande bestämmelser målet öfverlämnas till hofrätten att där afdömas.
Sent omsider, i april 1780, fann Svea hofrätt emellertid, att
underrätten borde dömt i saken, och återförvisade målet. Kärnnärs-
rätten hade nu fått en något ändrad sammansättning, bl. a. hade råd-
man Wellander, den bekante skalden, blifvit präses. Denne afgaf
ett yttrande till den anklagades förmån, i hvilket han påyrkade,
att den sistnämde skulle varnas för gäckeri med Guds ord och
böta 50 dlr s:m. (minsta vitet). Slutligen d. 28 juli 1780 föll domen:
Lenngren hade »kitsligtvis» ändrat sina originals uttryck samt i
åtskillig måtto missbrukat Guds ord till Vitterhetsjournalens åtlöje
1) Detsamma kunde ju anföras mot Kellgrens eget yttrande om några ver-
ser i Ristells journal, att de plagierat en psalm!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
